Mambo Italiano!

Hello lads and ladyroonies!

Italien! Toscana! In the mjauntains!

Jag lämnade Ljubljana igår morse runt halv sju, tog en snabbtur till Villach i Österrike, buss ner till Venedig, high-tech-tåg till Bologna (med sjukt obekväma stolar! Sitting like a sack o' taters.) och sen vidare till San Mommé där jag är nu. Det var ett par major fuckups along the way, but i made it. Allt flöt på ända tills jag kom till Bologna. Jag ville fixa ett kontantkort för att kunna ringa stället jag skulle till. Jag glömde dänga iväg mailet med tiden när jag skulle komma, så ingen visste riktigt, inte ens jag själv.. Men i Italien måste man regga kontantkortet på sig själv (that's how they get ya!) så jag var tvungen att lorva iväg och försöka hitta en mobiloperatörsaffär. De drog kopior på mitt pass och det hela var jävligt klyddigt. Sen skulle det ta runt en timme innan jag kunde använda kortet (funkar fortfarande inte) så jag försökte få folk att hjälpa mig med det på tåget men utan framgång. Självklart var allt på italienska så jag fattade nada.

På stationen i Bologna skulle mitt tåg gå från spår fem. Men spår fem existerade inte. Jag hade fyra minuter på mig innan sista tåget gick och kom fram till spår fyra men sen blev det spår sex! What in the wooorld?! Frågade runt som en tok och alla sa att det borde vara mellan fyra och sex – men icke! Spår fem var ett tvåhundra meter längre bort! Hwat?! Italienarnas modell är att rätt mycket är underförstått eller inte behöver förklaras.. Jag hann precis få in foten i dörren innan fanskapet skulle rulla iväg. Tåget var gammalt så jag bad en stilla bön att jag skulle få behålla benet. Det fick jag, men tågmästaren innanför dörren var inte direkt eld o lågor...

Återigen typ 25 grader varmt på tåget och efter min slutspurt med två ryggsäckar och ett par långkalsonger svettades jag som en påpälsad gris. Ett tågbyte och 90 minuter senare var jag fram i San Mommé. Men jag hade ingen aning om de visste att jag skulle dyka upp och hade ingen chans att ringa heller. Dra mig på en vagn om inte en tjej står där med en gigantisk hund och frågar om jag heter Fredrik! Hah! In your face, lady luck! Vi knallade upp till huset som ligger i utkanten av en by med cirkus 150 invånare. Gled in på baren i byn, il gufo, köpte en monstruös flaska vin på 1,5 liter och kasade bort till huset. Översoft ställe som för tillfället huserar två italienare, en polack, två chilenska couchsurfare och en svenska. Det känns helt bisarrt att prata svenska. Hjärnan är fortfarande inställd på engelska för dialog och polska för svordomar.

Idag har jag suttit på terassen i solen(!), druckit kaffe och tittat på bergen. Det är fortfarande lite snö kvar på topparna men det är runt 5-7 grader ute. Just det, en riktigt hemsk grej hände i Slovenien på bussen till Bled. Jag glömde min myssa. Min kära ryska björnjägarmyssa. På busstationen i Ljubljana frågade jag i informationen om de hittat nåt på bussen mellan Ljubljana och Bled. Han drog snabbt ut en låda som det skramlade som fan om, vrålblängde ner i den i en sekund och sa "-no!". End communication. Med gråten i halsen gick jag genom ett regntungt Ljubljana till ett kafé och dränkte mina sorger med en bit tårta och en stadig. Staden är nog riktigt mysig på sommaren men en regning söndag i Januari är det inte riktigt lika underhållande.



Nåväl, gubben mår bra o spinner som en katt!
Toodles!


Blubbljana:

På miniturné genom västra östeuropa

Howdy folks!

För er som inte använder ansiktsboken kan jag berätta att jag är i Slovenien för tillfället. Tills imorgon bitti, för då åker jag till Bologna. Eller ja, det är egentligen en bra bit ut i skobojden från Bologny. Snubben uppe i bergen jag egentligen skulle till har fått ställa in pga vädret där. Han har fått fly ner till kusten i väntan på att det ska ordna till sig. Men jag har haft flax och hittat ett kollektiv uppe i bergen inte långt därifrån som kunde ta emot mig trots att tiden var knapp.

Det här med att luffa runt på hostel från stad till stad är inte riktigt min grej. Jag begriper inte hur skotten jag o Danny träffade i Krakow pallar. Han hade varit ute i åtta månader och bara luffat runt. Den här gamle gubbaskånken började tröttna redan inom en vecka.. Man är aldrig själv, det är aldrig tyst och man har inget "hem". Maten har också fått mig att kinka loss lite. Jag visste redan när jag lämnade Polen att resan skulle ta mig genom kungadömena av majonäs, ost och degigt vitt bröd. Needless to say så har jag svällt upp till jultomtestorlek på mindre än två veckor.

Jag har länge funderat på vad grejen är med värmen här i dessa länder. Använder ingen långkalsonger? När jag berättar om min passion för raggisar och björnkläders underställ verkar alla hajja grejen men varför är det så förbannat varmt på alla tåg o bussar? En stackars viking smälter ju nästan bort i sina långfjesingar! Är folket här som genmodifierade kameler som suger i sig värmen, lagrar den och portionerar ut den när de är utomhus? Eller gillar de bara känslan av iskall svett? Jag har tagit upp detta med många utlänningar jag mött och alla stämmer i bäcken.

Alright! Bratislava: Jag kan verkligen inte rekommendera någon att åka dit. Det är totalt och fullständigt stendött. Jag hamnade dessutom i gruff med två hjärndöda snubbar utanför en bar som störtade på mig. Överlag var det mycket banka-sig-på-bröstet-stämning i Bratislava. Det fanns ungefär noll sevärdheter, folk var generellt rätt dryga och jag ser inte en enda anledning att åka tillbaka. Det kändes som en fattig kommunistkopia av Wien. Rummet delade jag med en gigantisk snubbe från Senegal, som rabblade böner i sömnen och i rummet intill hade vi åtta hormonstinna italienska guidos. I had to Bratisleave that joint.

Budapest: Det regnade exakt hela tiden jag var i Budapest. Faktum är att igår var första gången jag såg solen mer än en halvtimme på över en månad. Jag diggade inte Budapest heller.. haha gubbjäveln kommer fram men det var fan helt översvämmat av bilar. Allt är anpassat efter biltrafiken och det är en jävla pain in the ass att ta sig runt till fots. Det är dessutom samma skåpmat där som i alla andra centraleuropeiska städer. Visst, ruinbarerna är sjukt balla och badhusen är najs, men det kändes ändå mest som en repris. Jag hade turen att träffa riktigt soft folk att hänga med så på det hela taget hade jag det ändå sweet!

Ut ur Schengen: Tullen på tåget var helvild. Jag hade fimpat lyset i min kupé vilket de inte diggade. Först kom två gubbar med ficklampor, sen kom en annan o tände lyset och började förhöra mig. Han frågade mig om allt som stod i passet, var jag hade varit och vad jag skulle göra i Kroatien. Han var extremt skeptisk till att mitt pass bara hade en stämpel. Men han är ju inte med i Schwengen, så who can blame him. Han började förhöra mig på allt som stod i passet. Jag svarade "fel" på flera grejer: Den svenska grismyndigheten har fått för sig att mitt tilltalsnamn är Ola, så det var första bommen. Andra bommen var födelseorten. I Ottarp finns det tre hus och en kyrka. Likförbannat står det i passet att jag är född där. Han frågade dessutom efter namnet på farsan vilket var helknas. Efter en lång arg blick så gick han. Sen kom det en till och körde i princip samma förhör samt ytterligare en kvinna som var tulltjänsteman och undrade om jag hade pickadoller o knark i väskan.

Zagreb: Helt annat tempo. När jag kom av tåget och ut ur stationen var det nästan helt tyst. Det var en vindstilla kväll med ett rätt saftigt snöfall. I parken byggde folk snögubbar, överlyckliga hundar studsade runt o tuggade snö och farsor drog omkring sina kids i pulkor. Längs gatorna försökte folk gräva fram sina bilar medan snöröjargubbarna stod och garvade och rökte cigg. Nästa dag gick jag till stadsparken, Maksimir för att få lite lugn o ro och vara för mig själv en stund. Med över en halv meter snö överallt så fick jag precis vad jag ville. Det var helt jävla mindblowing att kunna sitta där på en stubbe med en pilsner och inte höra något annat än fågelsång och vind. Folk var genuint trevliga och hjälpsamma i Zagreb och jag ser fram emot att åka tillbaka och se mer av Kroatiens natur.

I fredags tog jag tåget till Ljubljana och sen bussen vidare till Bled. Hooolala – sicket ställe!! Slovenien är helt fantastiskt! Sjukt skönt folk och majoriteten kan engelska. Naturen är helt sinnes, ölen kostar next to nothing och solen sken nästan en hel dag! Jag tog en tur runt Bled lake och knallade sen iväg en 6-7km för att se vad som hände i Vintgar gorge, precis i utkanten av Triglavs nationalpark. Det var heelt tokigt. Stängt under vintern och jag förstår varför. Snö överallt (5-7dm), hål i gångbryggorna, saknade räcken, tre meter långa istappar som man inte vill få i huvudet osv.. Inga människor, ingen fungerande mobiltelefon och ingen som visste var jag var så jag kom inte hela vägen fram till det 18m höga vattenfallet som är finalen innan hjärnan satte stopp. Jag hade även planer på att ta mig in i Triglav narodni park, vilket jag iofs gjorde en liten bit igår, men vädret crappade ur idag och det ska regna ett par dagar nu så jag glider vidare Jag har redan bestämt mig för att dra dit igen – det är lätt det ballaste jag sett i Europa.

Just nu sitter jag i Ljubljana, på ett hostel och är sjukt stoked inför morgondagen! Jag kommer vara framme på gården runt sjusnåret imorron kväll.

Planerad hemkomst är någonstans runt mitten av Februari så fyra igång kaffekogaren och sätt degen på jäsning, baby! Peace out!

Om bara brudarna hade gillat min säng lika mycket som Leon...

Bratislava. 

Bratisleaving

Budapest

Budapest

Fräsiga installationer vid Dynamo Zagrebs arena.

En glad gubbe på en stubbe.

Maksimir park

Bled Castle

Slottet och borgen. Och Bergen.

På väg till Vintgar gorge. I can't complain.

De största var över tre meter långa och det hade töat i flera dagar..

En glad gubbe hög på adrenalin

Ett snöskred drog med sig det mesta av gångbron.

En björn i Bratislava

En gubbe i Budapest

Zagreb

Mer Vintgar

Fira julen i Polen - plocka fram lilla tvålen

Onkel Kånkel-referenserna slutar inte här. Jag har även spenderat en homodag i Prag. Eller två.

Det har inte varit särskilt mycket homo här i Prag. Korvfest, men inte homo. Är inne på andra kvällen och nu börjar det hända grejer! Ikväll har jag varit på blueskonsert, varit ute o festat (och riktigt nära på att hamna i slagsmål) med ett gäng polska grabbar i 20-årsåldern som jag snubblade över ute på stan. De hade givetvis en flaska billig vodka i näven och således inleddes vår bekantskap. En kortvarig men väldigt fin bekantskap. Marcin, Ted och Matteus visade sig vara tre relativt hormonstinna pågar från Warzawa som blev extremt glada av att träffa en ensam svenne som förstod deras svordomar. Vi drog runt på säkert tio olika klubbar för att hitta minsta möjliga korvfest men det verkade vara onkel kånkels ord som var lag ikväll. Resten av historian är inget för internet..

Jag har som bekant firat julen i Polen också. Med ett par som kom in från England. Även här är det inte särskilt internetvänligt. Needless to say - it was good. Dagen innan nyår flyttade jag till ett nytt ställe - inte långt från Przecznica. När jag räknade bakåt nån dag efter nyår kom jag fram till att jag festat järnet 10/14 dagar. Dom vet hur en slipsten ska dras i det landet! 

Jag lämnade Polen så sent som igår. Nästan fyra månader har jag varit där och jag saknar det redan. Det ska även nämnas att de 15 milen jag hade till Prag från gården tog runt sex timmar att tillryggalägga så om ni har bråttom är detta inte rätt ställe.

Imorgon drar jag till Bratislava - en stad jag bara hört skit om ikväll från alla jag träffat.. Men Bratislava it is - där finns garanterat nåt att göra. Efter det lutar det åt Budapest och sen Kroatien och efter det Slovenien. Slutdestinationen är Paolo i Toscana. Denna ädla man mailade mig efter att ha sett min profil på workaway och undrade om jag hade lust att komma ner till honom i bergen i Toscana och hjälpa honom med lite elektrix. Lachego nie? Så i slutet av nästa vecka hoppas jag vara på hans ställe uppe i bergen med jubbebyxorna på för att avrunda denna trippen med flaggan i topp! 

Återkommer med en update snart igen.

Calling Dr. Feelgood

Skrivet 13/10 Jaha - vad har då hänt sen sist kanske man undrar? En del.. Jag sitter just nu i ett dyrt hotellrum och äter jordnötter. Tillvaron på gården i Przyczowa Góra är ett minne blott, jag har tagit farväl av min käre vän Tics (den enögda kisemånsen), Andrzej, Monika och Danny.Tisdagar verkar vara svåra dagar här i Polen. Jag vet inte varför det alltid förväxlas med onsdag. Men det var i alla fall en tisdag som vi lämnade gården och åkte ut till Magda ute i skogen, fem timmar bort med bil. Jag försökte sova i bilen men eftersom den polska bilkotymen inte är den mest sansade visade det sig rätt svårt. Jag berättade för Monika om trafikreglerna hemma i Svedala och hon bara garvade. Needless to say, jag var lagom bitter o go när vi kom fram..

När vi klev ur bilen såg vi Magda - denna slaviska koloss till kvinna - stå mitt på gårdsplanen, omgiven av åtta skällande hundar, iförd en polkaprickig klänning, med svansen från en vit Husky i ena handen och en gul vattenslang i den andra. Hunden försökte komma undan men hon bara drog tillbaka den gång på gång och skrek "NJEE!!" så att jag nästan kissade på mig. Magda tar hand om hundar som inte haft det så bra, så gården var full av karaktärer. Givetvis försågs dessa krakar med adekvata öknamn, som sig bör.

Kör en kort presentation av de mer minnesvärda:

Limpy: En trebent stackare som hämtad från Alice in Chains självbetitlade albums konvolut. Han lyckades faktiskt studsa runt rätt bra ändå, den lille gynnaren!

Wheasy: 14 år gammal rosslande knähund med rökhosta och obehagligt utstående ögon. Ett par millimeter till och de hade skjutit ut ur huvudet på henne när hon körde puppy eyes.

Fakie: En helt sjuk päls! Såg ut och kändes som fuskpäls. Han var inte särskilt social så jag var tvungen att ta en bild på honom när han var i buren.

Stoner: Den vita huskyn gick alltid runt och såg dumstenad ut.

Stinky: Rullade sig i allt som luktar illa.

Magda visade sig vara en väldigt rar själ som bjöd på hemmagjort brännvin och riktigt fina Placki. Vi hjälpte henne att isolera en gammal stenlänga med halmbalar och lite annat småfix runt om på gården. "Toaletten" ångrar jag än idag att jag att jag lyste ner i med ficklampan.. Det var fyra skynken uppspända på grenar i skogen med ett par däck och ett stort hål i mitten. Så ja, man lyfte på en bit kartong och gjorde sin business sittande på bildäck över ett två meter djupt hål proppfyllt av svarta skalbaggar som kravlade runt i godiset där nere. Livet på landet. Vi var inkvarterade i ett gammalt torp som ska rivas vilken dag som helst. I can see hwy. I ett av rummen bodde bålgetingar i ett bo stort som en generöst tilltagen badboll. Den dörren försökte vi hålla så stängd som möjligt. Dörren in till det andra "rummet" ledde till en stor jävla vedhög och ett inrasat tak. Det luktade smutsig gammal svett som fan i rummet och allt hade en mögpatina från hundra år tillbaka. Jag och Danny sov i vars en gammal solsäng och Andrzej hittade en alldeles för välpolerad sjukhussäng (!) att sova i. Här hängde vi i ett par dagar innan jag o Danny drog in till Krakow. När det blev mörkt blev det verkligen mörkt. Man fick lysa sig fram med ficklampa eftersom hon saknade ström. Första kvällen satt jag o Danny i ladan och kollade på Trailer park boys – countdown to licqour day. Andra kvällen gick vi o la oss vid åtta. Det har jag nog inte gjort sen jag var tio. Inte nykter i alla fall.

Krakow.. Varmt o gott, schysst hostel, OK priser och lagom format. Vi träffade en luffande skotte på hostelet som vi hängde med på torsdagen. Det blev rätt mycket sås den dagen. Vi hittade en jazzklubb utan jazz (ägaren hade tydligen bestämt sig för att det inte skulle spelas jazz) med en bartender som trollade fram en av de godaste white russian yours truly har inmundigat. Bardzo dobrze.

Fredagen inleddens med nalesniki och espresso. Koffein och socker har det inte slösats med så jag blev tokspeedad inne på fiket. Danny såg helt chockad ut och frågade vad som stod på när jag efter ett tag började prata i 300 knyck. Sugar mama. Gled bort till ett gigantiskt köpcentra vid centralen för att ordna en ny extraväska. Den gamla slitvargen från San Fran hade gjort sitt och jag lyckades hitta en rygga tillverkad i 100% återvunnet material, med sojabaserat tryck i sportaffären. Sen gick vi ner till Kazimierz och de judiska kvarteren, fortsatte förbi över en bro, hamnade helt off, köpte en öl för att kontemplera vår situation men lyckades bli haffade av snuten. 100 Zloty och en uppläxning i piketbilen senare fick vi gå igen. Lonely planet borde ju ha prislistor i sina guider så man vet om det är värt det eller inte! Vi drog tillbaka till Kazimierz och klämde ett par pilsner.

Jag vaknade vid sju av den korpulenta snarkande fransosen. Han satt upp, med kläderna på i sin säng och sov. Han måste vara hälften kossa. Mellan varven fick han andnöd och skrek efter syre. I lördags (6/10) sa jag hejdå till Danny och Krakow och drog till Wroclaw. Fem timmar på ricketåget med Alan Watts i öronen gick fort. Jag hade bara adressen till mitt hostel men fick in en schysst feeling så jag började traska samtidigt som jag försökte fråga runt. Ingen visste men jag fortsatte gå efter magkänslan och minnesbilden från google maps. När jag hittar en tjej som kan engelska och vet var gatan är så står jag cirka hundra meter från hostelet! Yeah baby!

Tjejen i receptionen pratade utan att andas. Det hela var hilariöst. Hostelet var rätt luffigt, de hade t.ex. missat fatalt när de byggde muggen så skiljeväggen mellan de två toaletterna var felplacerad. Detta resulterade i att en dörr hade en decimeters öppning i dörrhålet när man stängt och den andra dörren gick inte att stänga..

Wroclaws "renoverade" byggnader såg ut som en billig teaterkuliss. Inget att hänga i granen efter Krakow. Jag skulle som bekant besöka klub Wykend och gå på stonerkonsert! Efter många om och men med vänliga själar som skickade mig kors och tvärs över stan så hittade jag till slut rätt. Första bandet hade precis börjat lira så det blev perfekt tajming! Träffade Sander, basisten från Sungrazer på muggen och vi började omedelbart reminissa över årets Duna Jam. Vi bodde tydligen bara ett par hundra meter från varandra. Det visade sig även att denna skäggiga gentleman hade Motorpsycho som favoritband så vi blev båda helt överlyckliga när vi konstaterade det haha! Han tipsade om Tussler society – en skiva jag aldrig gett en ärlig chans pga att det är country. Hans favorit var Little lucid moments så jag måste ge Tussler mer tid. Träffade även Dennis Dokter (Black effect pedals) som snickrar effektpedaler åt Hollands stonerelit. Sjukt trevlig snubbe, full av historier! Det blev återigen rejält med sås – jag börjar misstänka att det har något med priset att göra.. Hängde med bandet, Dennis och Eva (Sanders fjälla) fram tills fyra på morgonen när de slängde ut oss från klubben. Vinglade runt i Wroclaw för att hitta nåt att äta och en flaska vatten i ungefär en timme tills jag hittade en mack som var öppen.

Vaknade helt sinnessjukt bakis dagen efter. Kravlade ut till affären och köpte mer vatten, satte mig i soffan vid receptionen – enda stället man fick täckning på wifin och började kolla tåg mot Jelenia Góra. När jag sitter där så trillar Dennis, Eva och Sander ner för trappan och vi bara pekar på varandra och garvar. Så vi går ut o tar en långfrulle ihop och jag bara spinner som en katt hela tiden. För att citera The Don: "-Those fucking stoners!". Livet behandlar mig riktigt väl än så länge och jag älskar i princip varenda minut av den här resan.

Efter att ha sagt hejdå till alla knallade jag bort till stationen. En grådisig dag, rått som fan och allmänt deppiga kvarter. ALLT var grått och man kände den annalkande höstkylan i människors ansiktsuttryck. Löste min bilety till Jelenia Góra, köpte en macka och ett par äpplen och väntade en timme på tåget. Tre timmar senare var jag framme men Andrzej och Anya kunde inte ta emot mig den kvällen så jag spenderade två timmar med att försöka hitta boende för en lagom slant i JG. Något som visade sig väldigt svårt. I princip all var igenbommat! Jag fick ett mumlande psycho på halsen som följde efter mig i tjugo minuter med en colaflaska konstant i flabben. - kids, don't do coke. It'll mess you up.

Efter att ha frågat säkert 30 pers om hostel varav noll förstod mig fick jag till slut fatt i en snubbe som hjälpte mig. Hans tips var hotellet precis vid stationen – hotellet jag passerat för två timmar sen i jakt på något mer plånboksvänligt. 130 Zloty och tio ryska piroger senare låg jag i en hotellsäng med en påse jordnötter och slösurfade. På natten gick jag ut för en kvällscigg och personalen var då utbytt till två gladlynta snubbar strax över min egen ålder som bara kunde polska. Försökte länge lista ut hur jag på bäste sätt kunde fråga vilken tid som gällde för utcheckning men de verkade tro att jag hade problem med rummet och ville byta. Jag gav upp men tio minuter senare knackar det på dörren och en av killarna vill kolla så att allt står rätt till. Dobre dobre säger jag och ger honom tummen upp och han flinar och går sin väg.

Nästa dag tog jag tåget till en liten by trekvart från Jelenia Góra som heter en sak men stavas helt annorlunda.. Ania och hennes smått excentriska vän Alicia hämtade mig där och tog mig till gården. Jag skulle egentligen ha sovit hos en gammal tant i byn eftersom deras extrarum var upptaget av en fransos, men han drog turligt nog på lördagen. Det är fantastiskt vackert här uppe i "småbergen". Tänk Jönköping/Huskvarna, med högre berg, ungefär samma antal alkisar, färre frireligösa och mindre bebyggelse. Har mestadels gått runt o trixat med staketen uppe på berget så att getterna, fåren och hästarna inte vamanosar. Men solen skiner på mig och det är helt sagolikt vackert med alla höstfärger i småbergen.

25/11

En kort redogörelse för min nya familj: Andrzej och Ania, som är strax under 40, har tre kids: Joachim (15), Matylda och Ignacio (10). Tre hundar: Gniefko (en riktigt skön liten krabat, målad som en ko med en hårlös hängig pung som är hälften rosa och hälften svart. Han väcker mig i lagom tid varje dag genom att storma in i mitt rum, slänga sig ner på mattan och få tokspel när han fnattar sig på ryggen. Bromba är äldst. Hon är tjock, lugn, alltid glad och snarkar som ett sågverk. Rudi tog en månad på sig innan han började bry sig om mig. Han blev dumpad i byn av sin förra ägare och de såg honom ligga och vänta vid vägen i tre månader innan de beslutade sig för att ta med honom hem. Sju katter har vi också. Leon är favoriten. Han ser ut som vår gamle katt, Tratte, som vi hade när jag var en liden glytt. Han, och en annan liten kise brukar sova på mig om nätterna. Leons favoritställe hittils är halsen. Ibland gästspelar även Rudi och Gniefko i bingen. Sen har vi femton getter, fjorton får och fem hästar. Och ett par bikupor.

Jag bor i ett gigantiskt gammalt stenhus, under renovering såklart, i utkanten av en liten liten by som heter Przecznica i Mirsk kommun. Ania har inget körkort så jag är rätt mycket chaufför. På lördagar brukar vi åka o handla i Mirsk och på tisdagar kör vi till kidsens musikskola i Ceplice, en förort till Jelenia Gora. Jag har inget wifi här på gården så den här uppdateringen kommer från ett besök i civilisationen (usch!). Kan säga att jag nog inte mått så här bra ända in i själen sen jag var barn. Att vara utan internet, tidningar, radio och teve som man förstår är helt fantastiskt. Jag har verkligen inga bekymmer just nu. Jag har inte varit försenad på flera månader (suck it!). Jag har inte försovit mig heller. Jag har knappt sett en klocka på sex veckor. Jag vaknar när jag vaknar (oftast av Gniefko mellan 08 och 09), jag jobbar där jag bor och max fyra, fem timmar om dan. Kvällarna spenderas för det mesta i "The kingdom of Andrzej", eller "The club", som vi brukar kalla det. Det är ljugarrummet nere i källaren. Där röks det pipa, dricks pilsner, lyssnas på radio Wroclaw (som spelar riktigt grym musik på kvällen) och snackas tonvis med dynga. Jag är deras första volontär så jag får ett grymt omhändertagande. Ania lagar siinnes god mat och Andrzej är en fixare av rang. De är sjukt måna om att jag ska ha det bra and i love it.

Hittils har arbetet bestått av att laga staket (de har 29 hektar naturbetesmark), mata djuren, köra traktor (årsmodell 1937), hugga och transportera ved (ca 10 ton), foga granitplattor i köket, diverse eljobb, laga mat och bygga ett hem till traktorn och andra grejer som gillar tak över huvudet. Garaget har vi fått hjälp av Meister Stachu att bygga. En riktigt go, sjukt glad, gubbe med stort skägg och en liten hund som heter Alvi. Han tituleras Meister av alla som känner honom eftersom han är grym på att bygga och har byns finaste skägg (egen teori). Han kallar mig Vikingen trots att jag inte har nåt skägg.. Enligt tradition dricks det vodka och öl med start klockan 09 när man oftast får sig nåt litet gottigt extra i tekoppen.

Som det ser ut nu stannar jag här i ett par veckor till. Jag skulle egentligen rört på mig för ett tag sedan men det dyker alltid upp nåt nytt. Jag har ett par alternativ. Nummer ett: Spinek, bor i Tjeckien, inte så långt härifrån, och är grym på att bygga med sten och trä utan en massa modernt fusk. Nummer två: än så länge en vän till en vän i Rumänien, vid foten av karpatiska bergen. Jag inväntar mailkontakt för att kolla upp det närmre. Nummer tre: Dra till ett ställe med internet och försöka hitta nåt på egen hand längre söderut. Kroatien lockar som faen. Mycket berg och fet natur i ett kompakt land som jag bara hört gott om. Minns att det fanns runt nio gårdar listade sist jag kollade.

6/12: Har lorvat runt i 3,5dm snö uppe på kullen och fixat staket idag. De senaste dagarna har jag skyfflat bajs. Så in i helvete. Vi har rensat ut 220 rullebörar med skit från get-/fårhuset varav merparten hackats loss med pick axe (på svenska?). Det har gått åt mycket pilsner, needless to say..

Jag har skickat iväg mail till två gårdar. Inte många är öppna nu, tyvärr. Jag hoppas dra till Slovenien inom ett par veckor. Har hittat en hästafarm där, ute i vildmarken, som verkar helnajs. Efter det vill jag till Kroatien. Har mailat en gård där också, så vi får se. Skulle gårdarna skita sig drar jag nog fan dit en sväng ändå för att kolla läget.

Jag hoppas att ni alla har det riktigt fonky där himma i stugorna och ser fram emot att träffa er i slutet av februari.

Fridens!

Fakie

 

Insulating with the meister

Haer inne bodde getingar stora som grasparvar!

Jesus in the woods

Mitt nya kontor. I like it.

Finns inte ett hus sa langt man kan se.

Lille mysekisen Leon

Utsikt mot Tyskland

En riktigt najs dag i Swieradow.

Schniegon kommer uppifran och inte fran sidan, som hemma.

Utsikten mot tyskland en manad senare.

En hel vanlig tisdagsmorgon.

Biały inspekterar kaminen.

Krakow

 

en stund senare

Har inte direkt haft ro att skriva något den senaste veckan. Vi har besökt vänner till familjen, gjort utflykter, druckit herbatka osv. Jag vaknar utan klocka, jag jobbar utan klocka, jag somnar utan klocka. Det är fantastiskt.

Jag har ingen direkt koll på dagar (och det behöver jag ju inte heller haha!) men vi besökte en kurort för fyra fem dagar sen. Minns inte vad den hette men det var säkert zczshwice-nånting (som EXTREMT mycket annat!). Fullt av tjucka pensionärer som vinglade runt i parkerna, nymasserade och mjuka i lederna. Jag kostade på mig en glass som inte var särskilt god. Den smakade ungefär lika trist som det leende kvinnan jag köpte den av bjöd mig på. Sjukt mysigt ställe med massa förfallna hus, bortglömda områden och gigantiska träd. Grönt överallt. Mitt i detta hittade jag ett shockrosa hus gömt bakom en stor mur.

En annan dag besökte vi "palatset" som som pågarna på tåget snackade om. Det var stort som fan och hade en fin trädgård stor som en stadspark med påfåglar, utställningar med socialistisk konst och helflummiga konstinstallationer av trä och trådar. Efter det besökte vi några vänner till familjen. Andrzej drog med oss bort till en gård i krokarna som de funderar på att köpa. De planerar att skapa en stiftelse för permakultur, med workshops inom PK och ekobyggande. Det låg precis i anslutning till 3ha björkskog som ingick i ägorna där de vill anlägga en skogsträdgård. Fick frågan om jag var intresserad av att ansluta mig men den karamellen får jag suga på ett tag till.. Hela kalaset kostar mindre än vad jag gav för mina 28kvm i Malmö..

Väl tillbaka hos vännerna lagade vi soppa och drack herbatka. Andrzej hittade en påse fullkornspasta som han på eget bevåg öste ner i soppan för att göra den lite matigare. Jag har aldrig sett en så spinkig gubbe äta så mycket som han gör! Katterna började slåss under köksbordet fem gånger under tiden vi satt där haha. Det var en grym solnedgång innan månen tittade fram. På vägen hem i bilen lyssnade vi på samma kassettband som vanligt - en mixtape med reggae som deras granne satt ihop. Han DJ:ar tydligen ofta i Norge(!) och har en förkärlek till chipljud, På kassetten har han lagt på ljud som låter exakt som en laserpistol jag hade när jag var liten.

Häromdan var jag och Andrzej ute i ett skogsparti som de äger. Vi rensade ut döda och döende träd och jag fick se en helt gigantisk gammal ek. Ett sånt träd som man bara vill sätta sig under och filosofera, med gyllengula löv ensamt på en äng. På kvällen gled vi runt på cyklar efter en traktor från 1920 och slängde upp allt virke vi samlat ihop. Vi sorterade vilka som går att använda till bygge och vilka som ska bli bränne och har sedan dess jobbat med att ordna till virket.

Igår besökte vi Maciej och Magda, hästägande vänner en bit bort. Maciej lyssnar på black metal och lär barn rida och sköta hästar. Han hade en orange Jackson som han lånat av en tjej som flyttat till LA för att fiska upp en sångkarriär. Han sa att han inte trodde det gick så bra eftersom hon knappt kan sjunga och att hon borde satsa på mjukporr istället. Haha! De bjöd på herbatka och kakor(!). Tidigare på dagen var jag och Andrzej ute på en cykeltur i landskapet. Här är sjukt fint. Lite som jag föreställer mig att skåne såg ut för femtio år sen. Lyckades göra en gammal surkärring förbannad när jag tog en bild på hennes hästar. Andrzej sa att hon alltid är förbannad, förutom när hon är i kyrkan tre gånger i veckan..

Imorgon bitti drar vi till en kvinna som vi ska hjälpa med ett byggprojekt. Jag har glömt vad orten heter men det är zchzprz-nånting igen... Fem timmar tar bilfärden sägs det så vi ska sätta igång vid åtta.

Vi stannar där till torsdag då jag och Danny drar till Krakow för att se vad Seinfeld snackade om. Två nätter på hostel och sen vidare till Wroclaw där det visade sig vara stonerkonsert samma kväll! Sungrazer och ett par andra band ska liva upp min lördagkväll. På söndag åker jag vidare till Jelenia Gora för att sen ta bussen mot Mirsk (eller någon annan ort i närheten) och möta upp familjen jag ska bo med. Jag vet inte jättemycket om de än mer än att dom ska vara superschyssta, ha getter, syssla med yoga och meditation och att de bor vid bergen mot tjeckiska gränsen. Det finns 5-6 wwoof-ställen inom två mils radie där så om det skulle visa sig vara bolony har jag flera backups. Jag har antagit uppgiften att hjälpa en redlös gammal tant där att hugga ved och hämta vatten - manssysslor som hon inte orkar med själv - i utbyte mot ett rum och en säng. Hoppas hon bakar mycket kakor.. Jag kommer spendera min vakna tid med familjen så jag får se om jag inte bara sover i deras kök eller nåt istället.

 

Den som lever får se.