När vi klev ur bilen såg vi Magda - denna slaviska koloss till kvinna - stå mitt på gårdsplanen, omgiven av åtta skällande hundar, iförd en polkaprickig klänning, med svansen från en vit Husky i ena handen och en gul vattenslang i den andra. Hunden försökte komma undan men hon bara drog tillbaka den gång på gång och skrek "NJEE!!" så att jag nästan kissade på mig. Magda tar hand om hundar som inte haft det så bra, så gården var full av karaktärer. Givetvis försågs dessa krakar med adekvata öknamn, som sig bör.
Kör en kort presentation av de mer minnesvärda:
Limpy: En trebent stackare som hämtad från Alice in Chains självbetitlade albums konvolut. Han lyckades faktiskt studsa runt rätt bra ändå, den lille gynnaren!
Wheasy: 14 år gammal rosslande knähund med rökhosta och obehagligt utstående ögon. Ett par millimeter till och de hade skjutit ut ur huvudet på henne när hon körde puppy eyes.
Fakie: En helt sjuk päls! Såg ut och kändes som fuskpäls. Han var inte särskilt social så jag var tvungen att ta en bild på honom när han var i buren.
Stoner: Den vita huskyn gick alltid runt och såg dumstenad ut.
Stinky: Rullade sig i allt som luktar illa.
Magda visade sig vara en väldigt rar själ som bjöd på hemmagjort brännvin och riktigt fina Placki. Vi hjälpte henne att isolera en gammal stenlänga med halmbalar och lite annat småfix runt om på gården. "Toaletten" ångrar jag än idag att jag att jag lyste ner i med ficklampan.. Det var fyra skynken uppspända på grenar i skogen med ett par däck och ett stort hål i mitten. Så ja, man lyfte på en bit kartong och gjorde sin business sittande på bildäck över ett två meter djupt hål proppfyllt av svarta skalbaggar som kravlade runt i godiset där nere. Livet på landet. Vi var inkvarterade i ett gammalt torp som ska rivas vilken dag som helst. I can see hwy. I ett av rummen bodde bålgetingar i ett bo stort som en generöst tilltagen badboll. Den dörren försökte vi hålla så stängd som möjligt. Dörren in till det andra "rummet" ledde till en stor jävla vedhög och ett inrasat tak. Det luktade smutsig gammal svett som fan i rummet och allt hade en mögpatina från hundra år tillbaka. Jag och Danny sov i vars en gammal solsäng och Andrzej hittade en alldeles för välpolerad sjukhussäng (!) att sova i. Här hängde vi i ett par dagar innan jag o Danny drog in till Krakow. När det blev mörkt blev det verkligen mörkt. Man fick lysa sig fram med ficklampa eftersom hon saknade ström. Första kvällen satt jag o Danny i ladan och kollade på Trailer park boys – countdown to licqour day. Andra kvällen gick vi o la oss vid åtta. Det har jag nog inte gjort sen jag var tio. Inte nykter i alla fall.
Krakow.. Varmt o gott, schysst hostel, OK priser och lagom format. Vi träffade en luffande skotte på hostelet som vi hängde med på torsdagen. Det blev rätt mycket sås den dagen. Vi hittade en jazzklubb utan jazz (ägaren hade tydligen bestämt sig för att det inte skulle spelas jazz) med en bartender som trollade fram en av de godaste white russian yours truly har inmundigat. Bardzo dobrze.
Fredagen inleddens med nalesniki och espresso. Koffein och socker har det inte slösats med så jag blev tokspeedad inne på fiket. Danny såg helt chockad ut och frågade vad som stod på när jag efter ett tag började prata i 300 knyck. Sugar mama. Gled bort till ett gigantiskt köpcentra vid centralen för att ordna en ny extraväska. Den gamla slitvargen från San Fran hade gjort sitt och jag lyckades hitta en rygga tillverkad i 100% återvunnet material, med sojabaserat tryck i sportaffären. Sen gick vi ner till Kazimierz och de judiska kvarteren, fortsatte förbi över en bro, hamnade helt off, köpte en öl för att kontemplera vår situation men lyckades bli haffade av snuten. 100 Zloty och en uppläxning i piketbilen senare fick vi gå igen. Lonely planet borde ju ha prislistor i sina guider så man vet om det är värt det eller inte! Vi drog tillbaka till Kazimierz och klämde ett par pilsner.
Jag vaknade vid sju av den korpulenta snarkande fransosen. Han satt upp, med kläderna på i sin säng och sov. Han måste vara hälften kossa. Mellan varven fick han andnöd och skrek efter syre. I lördags (6/10) sa jag hejdå till Danny och Krakow och drog till Wroclaw. Fem timmar på ricketåget med Alan Watts i öronen gick fort. Jag hade bara adressen till mitt hostel men fick in en schysst feeling så jag började traska samtidigt som jag försökte fråga runt. Ingen visste men jag fortsatte gå efter magkänslan och minnesbilden från google maps. När jag hittar en tjej som kan engelska och vet var gatan är så står jag cirka hundra meter från hostelet! Yeah baby!
Tjejen i receptionen pratade utan att andas. Det hela var hilariöst. Hostelet var rätt luffigt, de hade t.ex. missat fatalt när de byggde muggen så skiljeväggen mellan de två toaletterna var felplacerad. Detta resulterade i att en dörr hade en decimeters öppning i dörrhålet när man stängt och den andra dörren gick inte att stänga..
Wroclaws "renoverade" byggnader såg ut som en billig teaterkuliss. Inget att hänga i granen efter Krakow. Jag skulle som bekant besöka klub Wykend och gå på stonerkonsert! Efter många om och men med vänliga själar som skickade mig kors och tvärs över stan så hittade jag till slut rätt. Första bandet hade precis börjat lira så det blev perfekt tajming! Träffade Sander, basisten från Sungrazer på muggen och vi började omedelbart reminissa över årets Duna Jam. Vi bodde tydligen bara ett par hundra meter från varandra. Det visade sig även att denna skäggiga gentleman hade Motorpsycho som favoritband så vi blev båda helt överlyckliga när vi konstaterade det haha! Han tipsade om Tussler society – en skiva jag aldrig gett en ärlig chans pga att det är country. Hans favorit var Little lucid moments så jag måste ge Tussler mer tid. Träffade även Dennis Dokter (Black effect pedals) som snickrar effektpedaler åt Hollands stonerelit. Sjukt trevlig snubbe, full av historier! Det blev återigen rejält med sås – jag börjar misstänka att det har något med priset att göra.. Hängde med bandet, Dennis och Eva (Sanders fjälla) fram tills fyra på morgonen när de slängde ut oss från klubben. Vinglade runt i Wroclaw för att hitta nåt att äta och en flaska vatten i ungefär en timme tills jag hittade en mack som var öppen.
Vaknade helt sinnessjukt bakis dagen efter. Kravlade ut till affären och köpte mer vatten, satte mig i soffan vid receptionen – enda stället man fick täckning på wifin och började kolla tåg mot Jelenia Góra. När jag sitter där så trillar Dennis, Eva och Sander ner för trappan och vi bara pekar på varandra och garvar. Så vi går ut o tar en långfrulle ihop och jag bara spinner som en katt hela tiden. För att citera The Don: "-Those fucking stoners!". Livet behandlar mig riktigt väl än så länge och jag älskar i princip varenda minut av den här resan.
Efter att ha sagt hejdå till alla knallade jag bort till stationen. En grådisig dag, rått som fan och allmänt deppiga kvarter. ALLT var grått och man kände den annalkande höstkylan i människors ansiktsuttryck. Löste min bilety till Jelenia Góra, köpte en macka och ett par äpplen och väntade en timme på tåget. Tre timmar senare var jag framme men Andrzej och Anya kunde inte ta emot mig den kvällen så jag spenderade två timmar med att försöka hitta boende för en lagom slant i JG. Något som visade sig väldigt svårt. I princip all var igenbommat! Jag fick ett mumlande psycho på halsen som följde efter mig i tjugo minuter med en colaflaska konstant i flabben. - kids, don't do coke. It'll mess you up.
Efter att ha frågat säkert 30 pers om hostel varav noll förstod mig fick jag till slut fatt i en snubbe som hjälpte mig. Hans tips var hotellet precis vid stationen – hotellet jag passerat för två timmar sen i jakt på något mer plånboksvänligt. 130 Zloty och tio ryska piroger senare låg jag i en hotellsäng med en påse jordnötter och slösurfade. På natten gick jag ut för en kvällscigg och personalen var då utbytt till två gladlynta snubbar strax över min egen ålder som bara kunde polska. Försökte länge lista ut hur jag på bäste sätt kunde fråga vilken tid som gällde för utcheckning men de verkade tro att jag hade problem med rummet och ville byta. Jag gav upp men tio minuter senare knackar det på dörren och en av killarna vill kolla så att allt står rätt till. Dobre dobre säger jag och ger honom tummen upp och han flinar och går sin väg.
Nästa dag tog jag tåget till en liten by trekvart från Jelenia Góra som heter en sak men stavas helt annorlunda.. Ania och hennes smått excentriska vän Alicia hämtade mig där och tog mig till gården. Jag skulle egentligen ha sovit hos en gammal tant i byn eftersom deras extrarum var upptaget av en fransos, men han drog turligt nog på lördagen. Det är fantastiskt vackert här uppe i "småbergen". Tänk Jönköping/Huskvarna, med högre berg, ungefär samma antal alkisar, färre frireligösa och mindre bebyggelse. Har mestadels gått runt o trixat med staketen uppe på berget så att getterna, fåren och hästarna inte vamanosar. Men solen skiner på mig och det är helt sagolikt vackert med alla höstfärger i småbergen.
25/11
En kort redogörelse för min nya familj: Andrzej och Ania, som är strax under 40, har tre kids: Joachim (15), Matylda och Ignacio (10). Tre hundar: Gniefko (en riktigt skön liten krabat, målad som en ko med en hårlös hängig pung som är hälften rosa och hälften svart. Han väcker mig i lagom tid varje dag genom att storma in i mitt rum, slänga sig ner på mattan och få tokspel när han fnattar sig på ryggen. Bromba är äldst. Hon är tjock, lugn, alltid glad och snarkar som ett sågverk. Rudi tog en månad på sig innan han började bry sig om mig. Han blev dumpad i byn av sin förra ägare och de såg honom ligga och vänta vid vägen i tre månader innan de beslutade sig för att ta med honom hem. Sju katter har vi också. Leon är favoriten. Han ser ut som vår gamle katt, Tratte, som vi hade när jag var en liden glytt. Han, och en annan liten kise brukar sova på mig om nätterna. Leons favoritställe hittils är halsen. Ibland gästspelar även Rudi och Gniefko i bingen. Sen har vi femton getter, fjorton får och fem hästar. Och ett par bikupor.
Jag bor i ett gigantiskt gammalt stenhus, under renovering såklart, i utkanten av en liten liten by som heter Przecznica i Mirsk kommun. Ania har inget körkort så jag är rätt mycket chaufför. På lördagar brukar vi åka o handla i Mirsk och på tisdagar kör vi till kidsens musikskola i Ceplice, en förort till Jelenia Gora. Jag har inget wifi här på gården så den här uppdateringen kommer från ett besök i civilisationen (usch!). Kan säga att jag nog inte mått så här bra ända in i själen sen jag var barn. Att vara utan internet, tidningar, radio och teve som man förstår är helt fantastiskt. Jag har verkligen inga bekymmer just nu. Jag har inte varit försenad på flera månader (suck it!). Jag har inte försovit mig heller. Jag har knappt sett en klocka på sex veckor. Jag vaknar när jag vaknar (oftast av Gniefko mellan 08 och 09), jag jobbar där jag bor och max fyra, fem timmar om dan. Kvällarna spenderas för det mesta i "The kingdom of Andrzej", eller "The club", som vi brukar kalla det. Det är ljugarrummet nere i källaren. Där röks det pipa, dricks pilsner, lyssnas på radio Wroclaw (som spelar riktigt grym musik på kvällen) och snackas tonvis med dynga. Jag är deras första volontär så jag får ett grymt omhändertagande. Ania lagar siinnes god mat och Andrzej är en fixare av rang. De är sjukt måna om att jag ska ha det bra and i love it.
Hittils har arbetet bestått av att laga staket (de har 29 hektar naturbetesmark), mata djuren, köra traktor (årsmodell 1937), hugga och transportera ved (ca 10 ton), foga granitplattor i köket, diverse eljobb, laga mat och bygga ett hem till traktorn och andra grejer som gillar tak över huvudet. Garaget har vi fått hjälp av Meister Stachu att bygga. En riktigt go, sjukt glad, gubbe med stort skägg och en liten hund som heter Alvi. Han tituleras Meister av alla som känner honom eftersom han är grym på att bygga och har byns finaste skägg (egen teori). Han kallar mig Vikingen trots att jag inte har nåt skägg.. Enligt tradition dricks det vodka och öl med start klockan 09 när man oftast får sig nåt litet gottigt extra i tekoppen.
Som det ser ut nu stannar jag här i ett par veckor till. Jag skulle egentligen rört på mig för ett tag sedan men det dyker alltid upp nåt nytt. Jag har ett par alternativ. Nummer ett: Spinek, bor i Tjeckien, inte så långt härifrån, och är grym på att bygga med sten och trä utan en massa modernt fusk. Nummer två: än så länge en vän till en vän i Rumänien, vid foten av karpatiska bergen. Jag inväntar mailkontakt för att kolla upp det närmre. Nummer tre: Dra till ett ställe med internet och försöka hitta nåt på egen hand längre söderut. Kroatien lockar som faen. Mycket berg och fet natur i ett kompakt land som jag bara hört gott om. Minns att det fanns runt nio gårdar listade sist jag kollade.
6/12: Har lorvat runt i 3,5dm snö uppe på kullen och fixat staket idag. De senaste dagarna har jag skyfflat bajs. Så in i helvete. Vi har rensat ut 220 rullebörar med skit från get-/fårhuset varav merparten hackats loss med pick axe (på svenska?). Det har gått åt mycket pilsner, needless to say..
Jag har skickat iväg mail till två gårdar. Inte många är öppna nu, tyvärr. Jag hoppas dra till Slovenien inom ett par veckor. Har hittat en hästafarm där, ute i vildmarken, som verkar helnajs. Efter det vill jag till Kroatien. Har mailat en gård där också, så vi får se. Skulle gårdarna skita sig drar jag nog fan dit en sväng ändå för att kolla läget.
Jag hoppas att ni alla har det riktigt fonky där himma i stugorna och ser fram emot att träffa er i slutet av februari.
Fridens!
 |
| Fakie |
 |
| Insulating with the meister |
 |
| Haer inne bodde getingar stora som grasparvar! |
 |
| Jesus in the woods |
 |
| Mitt nya kontor. I like it. |
 |
| Finns inte ett hus sa langt man kan se. |
 |
| Lille mysekisen Leon |
 |
| Utsikt mot Tyskland |
 |
| En riktigt najs dag i Swieradow. |
 |
| Schniegon kommer uppifran och inte fran sidan, som hemma. |
 |
| Utsikten mot tyskland en manad senare. |
 |
| En hel vanlig tisdagsmorgon. |
 |
| Biały inspekterar kaminen. |
 |
| Krakow |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar