"You're welcome to stay all winter"

Satt och pratade med Andrzej i köket ikväll. Han har varit runt hela europa och har vänner i ekosamhällen överallt så nu har jag en diger lista på möjliga ställen att fortsätta till. Han frågade hur länge jag tänkte stanna och jag sa att jag fortfarande inte riktigt visste. Jag funderar på att följa med Danny ner till Krakow nästa torsdag - hänga där ett par dagar och se vad södra polen har i sitt sköte. Sen förhoppningsvis vidare till några vänner till Andrzej och Monika uppe i bergen mellan Polen och Slovakien. Andrzej sa att jag var välkommen att stanna hela vintern om jag ville. Haha jag ville bara krama den söte gamle mannen! De här underbart omtänksamma människorna har större hjärtan än plånböcker och de vill bara att allt och alla ska ha det bra utan några som helst baktankar. Det märks så tydligt att de uppskattar sällskapet, man känner sig aldrig i vägen eller till besvär utan vi bara myser runt här hemma på gården, skämtar, lagar cyklar, hugger ved, äter och pratar. För kanske den första gången i mitt liv har jag en klar bild av hur jag vill ha det när jag blir gammal: Så här.

Jag tog nyss en promenad i månskenet med Kong och i natt är det fantastiskt fint ute. Dimman ligger som en tät självlysande filt över ängarna och hundarna ylar på granngårdarna. Det är fortfarande milt och skönt ute och syrsorna har stämt upp till konsert. Månen lyser starkare än vanligt och eftersom vi är flera mil från närmaste större samhälle så ser man galet mycket stjärnor. När man dessutom har en stor klase vindruvor i näven, direkt från gården, fulla med spindlar o skit kan man inte annat än le från öra till öra.

Peace brothers and sisters!

Som om inte det var nog så hittar man låtar från Colour Haze nya på tuben!!
http://www.youtube.com/watch?v=wwrbSib68E0

The duke of prunes

För den invigde är det en låt av Frank Zappa - för den oinvigde så är det numera kulören på mina tår. Blodet verkar inte förstå att det ska tillbaka upp till pumpen.. Jag har huggit en hel del ved och även där lyckades jag klabba till det. Ett felplacerat hugg och pinnen flög tillbaka och spräckte ögonbrynet. Jag har spenderat för mycket tid på kontor.. Armar och händer värker efter arbetet här och jag känner mig som en gammal tant rent fysiskt. Det dricks dessutom en jävla massa te och det snusas på tok för lite!

Vi hade gäster i lördags! Biodlande vänner till familjen kom från Warzawa så vi eldade i huset och käkade riktigt fin mat. Det bjöds även på lite kaka och paluszki! Gällande maten: Kryddorna här är annorlunda (och färre) än man är van vid men jag börjar komma att uppskatta det. Först upplevde jag det som något oraffinerat men nu är det fan the real deal. Det är så det smakar egentligen och med tanke på att maten för det mesta bara transporterats 20 meter och odlats med mängder av kärlek så klagar jag inte. Här finns fyra sorters äpplen, päron, plommon, jordgubbar, vindruvor, hallon, svarta och röda vinbär och en jäkla massa grönsaker.

En liten bit bort märks civilisationen i form av ett stort jävla grustag fyllt av vrålande lastbilar och grävarmaskiner. Det byggs vägar i närheten och de kör skytteltrafik med grus därifrån. I söndags gjorde vi ett besök där och kunde konstatera att det ser för jävligt ut men det blev en trevlig promenad som avrundades med äpple, te och snicksnack.

Idag har vi rensat nässlor och gallrat bort rötter ur marken ute i höstsolen. Det var såpass varmt att t-shirten åkte av. En liten bit land som lämnats åt ödet ska nästa år husera vitlökar. Imorgon ska vi täcka det med halm och plantera fröerna. Loco kom hoppande med en levande mus i munnen när jag och den andra woofaren diskuterade mänsklighetens framtida energibehov. Strax efter det skulle jag äta ett äpple men körde en ferdinand och satte jag mig på en geting.. Aaah, livet..!

Det är coolt att leva med människor som lever så här nära naturen och vet så mycket om hur den fungerar. De har en sån uppriktig respekt för allt levande och de har lyckats skala bort all onödig skit som konsumtionssamhället hela tiden försöker pracka på en för att det ska fortsätta fungera - inte för att människan ska må bra. De har inte mycket men de har vad de behöver. På mindre än en vecka har de lyckats få mig att bli harmonisk och lugn - trygg trots att jag är med helt okända människor långt hemifrån. Det känns som jag har känt de här människorna mycket längre än så.

Under en fattig mans rock döljer sig ofta ett rikt hjärta.

Lublin

Lublin

Lublin

Tics - den enögde banditen med världens som sin toalett.

Kong på andra sidan grustaget

Grustagssjön

Gänget + gäster

Lublin. Notera växterna inuti tornet.

Them apples...

Är nu inne på slutet av min andra dag ute på den polska vischan. På den här tiden har jag bland annat hunnit med följande:

1. Bli drängfull och stuka foten på en klubb efter ett tolvtimmarspass fullt av öl, omeletter och Fado inne i Lublin. 
2. Få min svullna fot invirad i krossad vitkål för att lindra smärta och svullnad. (det funkar!)
3. Spela obligatoriska hippietrummor runt en brasa. 
4. Lära en helskön brud med en halv kubikmeter blont krylligt hår spela smoke on the water på gitarr.
5. Äta säkert över tjugo äpplen direkt från träden. 
6. Äta traditionell polsk mat i form av ryska piroger fyllda med potatis och ost. Det lät gott på pappret men smakade mest unket.
7. Panikflytta in hundra krukor eftersom det kom ett plötsligt frostlarm för i natt.
8. Rensa tobaksfrön och dricka mintte en hel eftermiddag. (Fick lära mig att det är förbjudet att odla mint. Tydligen nån idé från EU. bastards..)
9. Bli väckt av en nysning i ansiktet från en svart enögd katt. Han e så skröplig den stackaren..

Resan gick förhållandevis bra. Jag lämnade hemmet strax före elva och var framme här strax före tio på kvällen. Bussen från flygplatsen tog en timme, sen fick jag stövla runt på centralen i Warzawa i tre timmar i väntan på tåget. Centrala Warzawa ser för jävla deppigt ut. Bara shoppingcenter, glas och wallstreetskit överallt. Träffade en riktigt skön lirare utanför som frågade om jag var musiker. Thank you gubbkeps! Vi rökte cigg o snackade om livet i polen. Hans dröm var att komma till USA och jobba där vilket han verkade tro skulle vara helt fantastiskt. 

Tåget till Lublin tog nästan tre timmar och i min kupé satt det .

Det tog cirkus tre timmar att komma från Warzawa till Lublin med snigeltåget vars toalett har tio fans facebook. Jag delade kupé med två skolpågar som gillade värmen mer än jag. Vi försökte nå någon form av konsensus gällande temperaturen men nådde inte riktigt fram. De hade precis varit inne och gjort ett ansökningsprov för en pilotutbildning. Jag visste inte riktigt hur jag skulle komma fram till gården i Przyzczowa Góra så jag rådfrågade pågarna i vagnen. De lät mig låna deras mobil för att ringa hit och checka läget, de hjälpte mig fixa kontantkort till luren, släpade med mig på bussen från tågstationen till busstationen och gick runt med mig en lång stund och försökte hitta en buss. (Varför placerar man bussarna 25 minuter bort från tågen?) Slutligen körde de mig nästan hela vägen ut till gården eftersom det var såpass sent att inga bussar längre gick. Framme på gården möts jag av en av mina fasor jag haft inför denna resan: En lägereld, trummbankande, nonsenssång och gitarrplink. Kanske kommer jag vara lite mer kumbayah mot slutet av resan men ofta känns såna grejer tyvärr rätt skitnödiga.  

Dagen därpå fick jag se hur allt såg ut i dagsljus och var positivt överraskad. Grönt överallt, schyssta odlingar, mysigt gammalt trähus (stugstyle utan gips på väggarna), två halmbalshus, en stor lada, utedass och utedusch, en hund (Kong) och två katter (Tics och Loco). Tics är så gammal att han är gråhårig. Han saknar ett öga, är krumm som en gubbe som inte förstår hur man justerar rollatorn och långsam som en snigel. Han går dessutom in i saker hela tiden eftersom han inte ser ordentligt. Loco är bara loco och Kong en fridfull och glad schäfer.

Gårdagen spenderades i Lublin på klassiskt polskt manér. Öl, mat, musik öl och dans. Två lirare skulle sticka så vi åkte in o firade iväg dom. Lublin är skitigt och nergånget på helt rätt sätt. Helskön stad med schysst uteliv. Vi besökte en klubb med gamla busstolar till soffor, lyssnade på en portugis som sjöng Fado med en ängels röst. Sen gled vi vidare till en jamsession. Det bjöds på live hiphop jam, G-funk o polsk rap. Det var där jag stukade foten.

Så idag har folk sovit bort bakfyllan, väntat ut det efterlängtade regnet och chillat runt i huset. Foten var helt fucked när jag vaknade imorse - den såg mer ut som en blobb med fem naglar på. Vi körde sauerkrautkompress, gick ut och samlade in frökapslar från tobaksplantorna ute i odlingen. Följande timmar spenderades med foten i vädret, drickandes te i köket och rensandes fröer. Efter middagen gick vi ut och samlade in alla frostkänsliga växter som stod ute eftersom vi rätt sent hörde att det varnades för höstens första frost i natt. De flesta flyttade in till en engelsman som bor i ett av halmbalshusen. Nä nu ska jag hålla käften och sova. håll tillgodo med lite mobilbilder från igår.

Farstun

Ängeln från Lissabon

A wild and crazy guy wearing my hat

"Hej. Jag är tjänstledig och åter på kontoret Mars 2013."

And so it begins...