Mambo Italiano!

Hello lads and ladyroonies!

Italien! Toscana! In the mjauntains!

Jag lämnade Ljubljana igår morse runt halv sju, tog en snabbtur till Villach i Österrike, buss ner till Venedig, high-tech-tåg till Bologna (med sjukt obekväma stolar! Sitting like a sack o' taters.) och sen vidare till San Mommé där jag är nu. Det var ett par major fuckups along the way, but i made it. Allt flöt på ända tills jag kom till Bologna. Jag ville fixa ett kontantkort för att kunna ringa stället jag skulle till. Jag glömde dänga iväg mailet med tiden när jag skulle komma, så ingen visste riktigt, inte ens jag själv.. Men i Italien måste man regga kontantkortet på sig själv (that's how they get ya!) så jag var tvungen att lorva iväg och försöka hitta en mobiloperatörsaffär. De drog kopior på mitt pass och det hela var jävligt klyddigt. Sen skulle det ta runt en timme innan jag kunde använda kortet (funkar fortfarande inte) så jag försökte få folk att hjälpa mig med det på tåget men utan framgång. Självklart var allt på italienska så jag fattade nada.

På stationen i Bologna skulle mitt tåg gå från spår fem. Men spår fem existerade inte. Jag hade fyra minuter på mig innan sista tåget gick och kom fram till spår fyra men sen blev det spår sex! What in the wooorld?! Frågade runt som en tok och alla sa att det borde vara mellan fyra och sex – men icke! Spår fem var ett tvåhundra meter längre bort! Hwat?! Italienarnas modell är att rätt mycket är underförstått eller inte behöver förklaras.. Jag hann precis få in foten i dörren innan fanskapet skulle rulla iväg. Tåget var gammalt så jag bad en stilla bön att jag skulle få behålla benet. Det fick jag, men tågmästaren innanför dörren var inte direkt eld o lågor...

Återigen typ 25 grader varmt på tåget och efter min slutspurt med två ryggsäckar och ett par långkalsonger svettades jag som en påpälsad gris. Ett tågbyte och 90 minuter senare var jag fram i San Mommé. Men jag hade ingen aning om de visste att jag skulle dyka upp och hade ingen chans att ringa heller. Dra mig på en vagn om inte en tjej står där med en gigantisk hund och frågar om jag heter Fredrik! Hah! In your face, lady luck! Vi knallade upp till huset som ligger i utkanten av en by med cirkus 150 invånare. Gled in på baren i byn, il gufo, köpte en monstruös flaska vin på 1,5 liter och kasade bort till huset. Översoft ställe som för tillfället huserar två italienare, en polack, två chilenska couchsurfare och en svenska. Det känns helt bisarrt att prata svenska. Hjärnan är fortfarande inställd på engelska för dialog och polska för svordomar.

Idag har jag suttit på terassen i solen(!), druckit kaffe och tittat på bergen. Det är fortfarande lite snö kvar på topparna men det är runt 5-7 grader ute. Just det, en riktigt hemsk grej hände i Slovenien på bussen till Bled. Jag glömde min myssa. Min kära ryska björnjägarmyssa. På busstationen i Ljubljana frågade jag i informationen om de hittat nåt på bussen mellan Ljubljana och Bled. Han drog snabbt ut en låda som det skramlade som fan om, vrålblängde ner i den i en sekund och sa "-no!". End communication. Med gråten i halsen gick jag genom ett regntungt Ljubljana till ett kafé och dränkte mina sorger med en bit tårta och en stadig. Staden är nog riktigt mysig på sommaren men en regning söndag i Januari är det inte riktigt lika underhållande.



Nåväl, gubben mår bra o spinner som en katt!
Toodles!


Blubbljana:

På miniturné genom västra östeuropa

Howdy folks!

För er som inte använder ansiktsboken kan jag berätta att jag är i Slovenien för tillfället. Tills imorgon bitti, för då åker jag till Bologna. Eller ja, det är egentligen en bra bit ut i skobojden från Bologny. Snubben uppe i bergen jag egentligen skulle till har fått ställa in pga vädret där. Han har fått fly ner till kusten i väntan på att det ska ordna till sig. Men jag har haft flax och hittat ett kollektiv uppe i bergen inte långt därifrån som kunde ta emot mig trots att tiden var knapp.

Det här med att luffa runt på hostel från stad till stad är inte riktigt min grej. Jag begriper inte hur skotten jag o Danny träffade i Krakow pallar. Han hade varit ute i åtta månader och bara luffat runt. Den här gamle gubbaskånken började tröttna redan inom en vecka.. Man är aldrig själv, det är aldrig tyst och man har inget "hem". Maten har också fått mig att kinka loss lite. Jag visste redan när jag lämnade Polen att resan skulle ta mig genom kungadömena av majonäs, ost och degigt vitt bröd. Needless to say så har jag svällt upp till jultomtestorlek på mindre än två veckor.

Jag har länge funderat på vad grejen är med värmen här i dessa länder. Använder ingen långkalsonger? När jag berättar om min passion för raggisar och björnkläders underställ verkar alla hajja grejen men varför är det så förbannat varmt på alla tåg o bussar? En stackars viking smälter ju nästan bort i sina långfjesingar! Är folket här som genmodifierade kameler som suger i sig värmen, lagrar den och portionerar ut den när de är utomhus? Eller gillar de bara känslan av iskall svett? Jag har tagit upp detta med många utlänningar jag mött och alla stämmer i bäcken.

Alright! Bratislava: Jag kan verkligen inte rekommendera någon att åka dit. Det är totalt och fullständigt stendött. Jag hamnade dessutom i gruff med två hjärndöda snubbar utanför en bar som störtade på mig. Överlag var det mycket banka-sig-på-bröstet-stämning i Bratislava. Det fanns ungefär noll sevärdheter, folk var generellt rätt dryga och jag ser inte en enda anledning att åka tillbaka. Det kändes som en fattig kommunistkopia av Wien. Rummet delade jag med en gigantisk snubbe från Senegal, som rabblade böner i sömnen och i rummet intill hade vi åtta hormonstinna italienska guidos. I had to Bratisleave that joint.

Budapest: Det regnade exakt hela tiden jag var i Budapest. Faktum är att igår var första gången jag såg solen mer än en halvtimme på över en månad. Jag diggade inte Budapest heller.. haha gubbjäveln kommer fram men det var fan helt översvämmat av bilar. Allt är anpassat efter biltrafiken och det är en jävla pain in the ass att ta sig runt till fots. Det är dessutom samma skåpmat där som i alla andra centraleuropeiska städer. Visst, ruinbarerna är sjukt balla och badhusen är najs, men det kändes ändå mest som en repris. Jag hade turen att träffa riktigt soft folk att hänga med så på det hela taget hade jag det ändå sweet!

Ut ur Schengen: Tullen på tåget var helvild. Jag hade fimpat lyset i min kupé vilket de inte diggade. Först kom två gubbar med ficklampor, sen kom en annan o tände lyset och började förhöra mig. Han frågade mig om allt som stod i passet, var jag hade varit och vad jag skulle göra i Kroatien. Han var extremt skeptisk till att mitt pass bara hade en stämpel. Men han är ju inte med i Schwengen, så who can blame him. Han började förhöra mig på allt som stod i passet. Jag svarade "fel" på flera grejer: Den svenska grismyndigheten har fått för sig att mitt tilltalsnamn är Ola, så det var första bommen. Andra bommen var födelseorten. I Ottarp finns det tre hus och en kyrka. Likförbannat står det i passet att jag är född där. Han frågade dessutom efter namnet på farsan vilket var helknas. Efter en lång arg blick så gick han. Sen kom det en till och körde i princip samma förhör samt ytterligare en kvinna som var tulltjänsteman och undrade om jag hade pickadoller o knark i väskan.

Zagreb: Helt annat tempo. När jag kom av tåget och ut ur stationen var det nästan helt tyst. Det var en vindstilla kväll med ett rätt saftigt snöfall. I parken byggde folk snögubbar, överlyckliga hundar studsade runt o tuggade snö och farsor drog omkring sina kids i pulkor. Längs gatorna försökte folk gräva fram sina bilar medan snöröjargubbarna stod och garvade och rökte cigg. Nästa dag gick jag till stadsparken, Maksimir för att få lite lugn o ro och vara för mig själv en stund. Med över en halv meter snö överallt så fick jag precis vad jag ville. Det var helt jävla mindblowing att kunna sitta där på en stubbe med en pilsner och inte höra något annat än fågelsång och vind. Folk var genuint trevliga och hjälpsamma i Zagreb och jag ser fram emot att åka tillbaka och se mer av Kroatiens natur.

I fredags tog jag tåget till Ljubljana och sen bussen vidare till Bled. Hooolala – sicket ställe!! Slovenien är helt fantastiskt! Sjukt skönt folk och majoriteten kan engelska. Naturen är helt sinnes, ölen kostar next to nothing och solen sken nästan en hel dag! Jag tog en tur runt Bled lake och knallade sen iväg en 6-7km för att se vad som hände i Vintgar gorge, precis i utkanten av Triglavs nationalpark. Det var heelt tokigt. Stängt under vintern och jag förstår varför. Snö överallt (5-7dm), hål i gångbryggorna, saknade räcken, tre meter långa istappar som man inte vill få i huvudet osv.. Inga människor, ingen fungerande mobiltelefon och ingen som visste var jag var så jag kom inte hela vägen fram till det 18m höga vattenfallet som är finalen innan hjärnan satte stopp. Jag hade även planer på att ta mig in i Triglav narodni park, vilket jag iofs gjorde en liten bit igår, men vädret crappade ur idag och det ska regna ett par dagar nu så jag glider vidare Jag har redan bestämt mig för att dra dit igen – det är lätt det ballaste jag sett i Europa.

Just nu sitter jag i Ljubljana, på ett hostel och är sjukt stoked inför morgondagen! Jag kommer vara framme på gården runt sjusnåret imorron kväll.

Planerad hemkomst är någonstans runt mitten av Februari så fyra igång kaffekogaren och sätt degen på jäsning, baby! Peace out!

Om bara brudarna hade gillat min säng lika mycket som Leon...

Bratislava. 

Bratisleaving

Budapest

Budapest

Fräsiga installationer vid Dynamo Zagrebs arena.

En glad gubbe på en stubbe.

Maksimir park

Bled Castle

Slottet och borgen. Och Bergen.

På väg till Vintgar gorge. I can't complain.

De största var över tre meter långa och det hade töat i flera dagar..

En glad gubbe hög på adrenalin

Ett snöskred drog med sig det mesta av gångbron.

En björn i Bratislava

En gubbe i Budapest

Zagreb

Mer Vintgar

Fira julen i Polen - plocka fram lilla tvålen

Onkel Kånkel-referenserna slutar inte här. Jag har även spenderat en homodag i Prag. Eller två.

Det har inte varit särskilt mycket homo här i Prag. Korvfest, men inte homo. Är inne på andra kvällen och nu börjar det hända grejer! Ikväll har jag varit på blueskonsert, varit ute o festat (och riktigt nära på att hamna i slagsmål) med ett gäng polska grabbar i 20-årsåldern som jag snubblade över ute på stan. De hade givetvis en flaska billig vodka i näven och således inleddes vår bekantskap. En kortvarig men väldigt fin bekantskap. Marcin, Ted och Matteus visade sig vara tre relativt hormonstinna pågar från Warzawa som blev extremt glada av att träffa en ensam svenne som förstod deras svordomar. Vi drog runt på säkert tio olika klubbar för att hitta minsta möjliga korvfest men det verkade vara onkel kånkels ord som var lag ikväll. Resten av historian är inget för internet..

Jag har som bekant firat julen i Polen också. Med ett par som kom in från England. Även här är det inte särskilt internetvänligt. Needless to say - it was good. Dagen innan nyår flyttade jag till ett nytt ställe - inte långt från Przecznica. När jag räknade bakåt nån dag efter nyår kom jag fram till att jag festat järnet 10/14 dagar. Dom vet hur en slipsten ska dras i det landet! 

Jag lämnade Polen så sent som igår. Nästan fyra månader har jag varit där och jag saknar det redan. Det ska även nämnas att de 15 milen jag hade till Prag från gården tog runt sex timmar att tillryggalägga så om ni har bråttom är detta inte rätt ställe.

Imorgon drar jag till Bratislava - en stad jag bara hört skit om ikväll från alla jag träffat.. Men Bratislava it is - där finns garanterat nåt att göra. Efter det lutar det åt Budapest och sen Kroatien och efter det Slovenien. Slutdestinationen är Paolo i Toscana. Denna ädla man mailade mig efter att ha sett min profil på workaway och undrade om jag hade lust att komma ner till honom i bergen i Toscana och hjälpa honom med lite elektrix. Lachego nie? Så i slutet av nästa vecka hoppas jag vara på hans ställe uppe i bergen med jubbebyxorna på för att avrunda denna trippen med flaggan i topp! 

Återkommer med en update snart igen.