Calling Dr. Feelgood

Skrivet 13/10 Jaha - vad har då hänt sen sist kanske man undrar? En del.. Jag sitter just nu i ett dyrt hotellrum och äter jordnötter. Tillvaron på gården i Przyczowa Góra är ett minne blott, jag har tagit farväl av min käre vän Tics (den enögda kisemånsen), Andrzej, Monika och Danny.Tisdagar verkar vara svåra dagar här i Polen. Jag vet inte varför det alltid förväxlas med onsdag. Men det var i alla fall en tisdag som vi lämnade gården och åkte ut till Magda ute i skogen, fem timmar bort med bil. Jag försökte sova i bilen men eftersom den polska bilkotymen inte är den mest sansade visade det sig rätt svårt. Jag berättade för Monika om trafikreglerna hemma i Svedala och hon bara garvade. Needless to say, jag var lagom bitter o go när vi kom fram..

När vi klev ur bilen såg vi Magda - denna slaviska koloss till kvinna - stå mitt på gårdsplanen, omgiven av åtta skällande hundar, iförd en polkaprickig klänning, med svansen från en vit Husky i ena handen och en gul vattenslang i den andra. Hunden försökte komma undan men hon bara drog tillbaka den gång på gång och skrek "NJEE!!" så att jag nästan kissade på mig. Magda tar hand om hundar som inte haft det så bra, så gården var full av karaktärer. Givetvis försågs dessa krakar med adekvata öknamn, som sig bör.

Kör en kort presentation av de mer minnesvärda:

Limpy: En trebent stackare som hämtad från Alice in Chains självbetitlade albums konvolut. Han lyckades faktiskt studsa runt rätt bra ändå, den lille gynnaren!

Wheasy: 14 år gammal rosslande knähund med rökhosta och obehagligt utstående ögon. Ett par millimeter till och de hade skjutit ut ur huvudet på henne när hon körde puppy eyes.

Fakie: En helt sjuk päls! Såg ut och kändes som fuskpäls. Han var inte särskilt social så jag var tvungen att ta en bild på honom när han var i buren.

Stoner: Den vita huskyn gick alltid runt och såg dumstenad ut.

Stinky: Rullade sig i allt som luktar illa.

Magda visade sig vara en väldigt rar själ som bjöd på hemmagjort brännvin och riktigt fina Placki. Vi hjälpte henne att isolera en gammal stenlänga med halmbalar och lite annat småfix runt om på gården. "Toaletten" ångrar jag än idag att jag att jag lyste ner i med ficklampan.. Det var fyra skynken uppspända på grenar i skogen med ett par däck och ett stort hål i mitten. Så ja, man lyfte på en bit kartong och gjorde sin business sittande på bildäck över ett två meter djupt hål proppfyllt av svarta skalbaggar som kravlade runt i godiset där nere. Livet på landet. Vi var inkvarterade i ett gammalt torp som ska rivas vilken dag som helst. I can see hwy. I ett av rummen bodde bålgetingar i ett bo stort som en generöst tilltagen badboll. Den dörren försökte vi hålla så stängd som möjligt. Dörren in till det andra "rummet" ledde till en stor jävla vedhög och ett inrasat tak. Det luktade smutsig gammal svett som fan i rummet och allt hade en mögpatina från hundra år tillbaka. Jag och Danny sov i vars en gammal solsäng och Andrzej hittade en alldeles för välpolerad sjukhussäng (!) att sova i. Här hängde vi i ett par dagar innan jag o Danny drog in till Krakow. När det blev mörkt blev det verkligen mörkt. Man fick lysa sig fram med ficklampa eftersom hon saknade ström. Första kvällen satt jag o Danny i ladan och kollade på Trailer park boys – countdown to licqour day. Andra kvällen gick vi o la oss vid åtta. Det har jag nog inte gjort sen jag var tio. Inte nykter i alla fall.

Krakow.. Varmt o gott, schysst hostel, OK priser och lagom format. Vi träffade en luffande skotte på hostelet som vi hängde med på torsdagen. Det blev rätt mycket sås den dagen. Vi hittade en jazzklubb utan jazz (ägaren hade tydligen bestämt sig för att det inte skulle spelas jazz) med en bartender som trollade fram en av de godaste white russian yours truly har inmundigat. Bardzo dobrze.

Fredagen inleddens med nalesniki och espresso. Koffein och socker har det inte slösats med så jag blev tokspeedad inne på fiket. Danny såg helt chockad ut och frågade vad som stod på när jag efter ett tag började prata i 300 knyck. Sugar mama. Gled bort till ett gigantiskt köpcentra vid centralen för att ordna en ny extraväska. Den gamla slitvargen från San Fran hade gjort sitt och jag lyckades hitta en rygga tillverkad i 100% återvunnet material, med sojabaserat tryck i sportaffären. Sen gick vi ner till Kazimierz och de judiska kvarteren, fortsatte förbi över en bro, hamnade helt off, köpte en öl för att kontemplera vår situation men lyckades bli haffade av snuten. 100 Zloty och en uppläxning i piketbilen senare fick vi gå igen. Lonely planet borde ju ha prislistor i sina guider så man vet om det är värt det eller inte! Vi drog tillbaka till Kazimierz och klämde ett par pilsner.

Jag vaknade vid sju av den korpulenta snarkande fransosen. Han satt upp, med kläderna på i sin säng och sov. Han måste vara hälften kossa. Mellan varven fick han andnöd och skrek efter syre. I lördags (6/10) sa jag hejdå till Danny och Krakow och drog till Wroclaw. Fem timmar på ricketåget med Alan Watts i öronen gick fort. Jag hade bara adressen till mitt hostel men fick in en schysst feeling så jag började traska samtidigt som jag försökte fråga runt. Ingen visste men jag fortsatte gå efter magkänslan och minnesbilden från google maps. När jag hittar en tjej som kan engelska och vet var gatan är så står jag cirka hundra meter från hostelet! Yeah baby!

Tjejen i receptionen pratade utan att andas. Det hela var hilariöst. Hostelet var rätt luffigt, de hade t.ex. missat fatalt när de byggde muggen så skiljeväggen mellan de två toaletterna var felplacerad. Detta resulterade i att en dörr hade en decimeters öppning i dörrhålet när man stängt och den andra dörren gick inte att stänga..

Wroclaws "renoverade" byggnader såg ut som en billig teaterkuliss. Inget att hänga i granen efter Krakow. Jag skulle som bekant besöka klub Wykend och gå på stonerkonsert! Efter många om och men med vänliga själar som skickade mig kors och tvärs över stan så hittade jag till slut rätt. Första bandet hade precis börjat lira så det blev perfekt tajming! Träffade Sander, basisten från Sungrazer på muggen och vi började omedelbart reminissa över årets Duna Jam. Vi bodde tydligen bara ett par hundra meter från varandra. Det visade sig även att denna skäggiga gentleman hade Motorpsycho som favoritband så vi blev båda helt överlyckliga när vi konstaterade det haha! Han tipsade om Tussler society – en skiva jag aldrig gett en ärlig chans pga att det är country. Hans favorit var Little lucid moments så jag måste ge Tussler mer tid. Träffade även Dennis Dokter (Black effect pedals) som snickrar effektpedaler åt Hollands stonerelit. Sjukt trevlig snubbe, full av historier! Det blev återigen rejält med sås – jag börjar misstänka att det har något med priset att göra.. Hängde med bandet, Dennis och Eva (Sanders fjälla) fram tills fyra på morgonen när de slängde ut oss från klubben. Vinglade runt i Wroclaw för att hitta nåt att äta och en flaska vatten i ungefär en timme tills jag hittade en mack som var öppen.

Vaknade helt sinnessjukt bakis dagen efter. Kravlade ut till affären och köpte mer vatten, satte mig i soffan vid receptionen – enda stället man fick täckning på wifin och började kolla tåg mot Jelenia Góra. När jag sitter där så trillar Dennis, Eva och Sander ner för trappan och vi bara pekar på varandra och garvar. Så vi går ut o tar en långfrulle ihop och jag bara spinner som en katt hela tiden. För att citera The Don: "-Those fucking stoners!". Livet behandlar mig riktigt väl än så länge och jag älskar i princip varenda minut av den här resan.

Efter att ha sagt hejdå till alla knallade jag bort till stationen. En grådisig dag, rått som fan och allmänt deppiga kvarter. ALLT var grått och man kände den annalkande höstkylan i människors ansiktsuttryck. Löste min bilety till Jelenia Góra, köpte en macka och ett par äpplen och väntade en timme på tåget. Tre timmar senare var jag framme men Andrzej och Anya kunde inte ta emot mig den kvällen så jag spenderade två timmar med att försöka hitta boende för en lagom slant i JG. Något som visade sig väldigt svårt. I princip all var igenbommat! Jag fick ett mumlande psycho på halsen som följde efter mig i tjugo minuter med en colaflaska konstant i flabben. - kids, don't do coke. It'll mess you up.

Efter att ha frågat säkert 30 pers om hostel varav noll förstod mig fick jag till slut fatt i en snubbe som hjälpte mig. Hans tips var hotellet precis vid stationen – hotellet jag passerat för två timmar sen i jakt på något mer plånboksvänligt. 130 Zloty och tio ryska piroger senare låg jag i en hotellsäng med en påse jordnötter och slösurfade. På natten gick jag ut för en kvällscigg och personalen var då utbytt till två gladlynta snubbar strax över min egen ålder som bara kunde polska. Försökte länge lista ut hur jag på bäste sätt kunde fråga vilken tid som gällde för utcheckning men de verkade tro att jag hade problem med rummet och ville byta. Jag gav upp men tio minuter senare knackar det på dörren och en av killarna vill kolla så att allt står rätt till. Dobre dobre säger jag och ger honom tummen upp och han flinar och går sin väg.

Nästa dag tog jag tåget till en liten by trekvart från Jelenia Góra som heter en sak men stavas helt annorlunda.. Ania och hennes smått excentriska vän Alicia hämtade mig där och tog mig till gården. Jag skulle egentligen ha sovit hos en gammal tant i byn eftersom deras extrarum var upptaget av en fransos, men han drog turligt nog på lördagen. Det är fantastiskt vackert här uppe i "småbergen". Tänk Jönköping/Huskvarna, med högre berg, ungefär samma antal alkisar, färre frireligösa och mindre bebyggelse. Har mestadels gått runt o trixat med staketen uppe på berget så att getterna, fåren och hästarna inte vamanosar. Men solen skiner på mig och det är helt sagolikt vackert med alla höstfärger i småbergen.

25/11

En kort redogörelse för min nya familj: Andrzej och Ania, som är strax under 40, har tre kids: Joachim (15), Matylda och Ignacio (10). Tre hundar: Gniefko (en riktigt skön liten krabat, målad som en ko med en hårlös hängig pung som är hälften rosa och hälften svart. Han väcker mig i lagom tid varje dag genom att storma in i mitt rum, slänga sig ner på mattan och få tokspel när han fnattar sig på ryggen. Bromba är äldst. Hon är tjock, lugn, alltid glad och snarkar som ett sågverk. Rudi tog en månad på sig innan han började bry sig om mig. Han blev dumpad i byn av sin förra ägare och de såg honom ligga och vänta vid vägen i tre månader innan de beslutade sig för att ta med honom hem. Sju katter har vi också. Leon är favoriten. Han ser ut som vår gamle katt, Tratte, som vi hade när jag var en liden glytt. Han, och en annan liten kise brukar sova på mig om nätterna. Leons favoritställe hittils är halsen. Ibland gästspelar även Rudi och Gniefko i bingen. Sen har vi femton getter, fjorton får och fem hästar. Och ett par bikupor.

Jag bor i ett gigantiskt gammalt stenhus, under renovering såklart, i utkanten av en liten liten by som heter Przecznica i Mirsk kommun. Ania har inget körkort så jag är rätt mycket chaufför. På lördagar brukar vi åka o handla i Mirsk och på tisdagar kör vi till kidsens musikskola i Ceplice, en förort till Jelenia Gora. Jag har inget wifi här på gården så den här uppdateringen kommer från ett besök i civilisationen (usch!). Kan säga att jag nog inte mått så här bra ända in i själen sen jag var barn. Att vara utan internet, tidningar, radio och teve som man förstår är helt fantastiskt. Jag har verkligen inga bekymmer just nu. Jag har inte varit försenad på flera månader (suck it!). Jag har inte försovit mig heller. Jag har knappt sett en klocka på sex veckor. Jag vaknar när jag vaknar (oftast av Gniefko mellan 08 och 09), jag jobbar där jag bor och max fyra, fem timmar om dan. Kvällarna spenderas för det mesta i "The kingdom of Andrzej", eller "The club", som vi brukar kalla det. Det är ljugarrummet nere i källaren. Där röks det pipa, dricks pilsner, lyssnas på radio Wroclaw (som spelar riktigt grym musik på kvällen) och snackas tonvis med dynga. Jag är deras första volontär så jag får ett grymt omhändertagande. Ania lagar siinnes god mat och Andrzej är en fixare av rang. De är sjukt måna om att jag ska ha det bra and i love it.

Hittils har arbetet bestått av att laga staket (de har 29 hektar naturbetesmark), mata djuren, köra traktor (årsmodell 1937), hugga och transportera ved (ca 10 ton), foga granitplattor i köket, diverse eljobb, laga mat och bygga ett hem till traktorn och andra grejer som gillar tak över huvudet. Garaget har vi fått hjälp av Meister Stachu att bygga. En riktigt go, sjukt glad, gubbe med stort skägg och en liten hund som heter Alvi. Han tituleras Meister av alla som känner honom eftersom han är grym på att bygga och har byns finaste skägg (egen teori). Han kallar mig Vikingen trots att jag inte har nåt skägg.. Enligt tradition dricks det vodka och öl med start klockan 09 när man oftast får sig nåt litet gottigt extra i tekoppen.

Som det ser ut nu stannar jag här i ett par veckor till. Jag skulle egentligen rört på mig för ett tag sedan men det dyker alltid upp nåt nytt. Jag har ett par alternativ. Nummer ett: Spinek, bor i Tjeckien, inte så långt härifrån, och är grym på att bygga med sten och trä utan en massa modernt fusk. Nummer två: än så länge en vän till en vän i Rumänien, vid foten av karpatiska bergen. Jag inväntar mailkontakt för att kolla upp det närmre. Nummer tre: Dra till ett ställe med internet och försöka hitta nåt på egen hand längre söderut. Kroatien lockar som faen. Mycket berg och fet natur i ett kompakt land som jag bara hört gott om. Minns att det fanns runt nio gårdar listade sist jag kollade.

6/12: Har lorvat runt i 3,5dm snö uppe på kullen och fixat staket idag. De senaste dagarna har jag skyfflat bajs. Så in i helvete. Vi har rensat ut 220 rullebörar med skit från get-/fårhuset varav merparten hackats loss med pick axe (på svenska?). Det har gått åt mycket pilsner, needless to say..

Jag har skickat iväg mail till två gårdar. Inte många är öppna nu, tyvärr. Jag hoppas dra till Slovenien inom ett par veckor. Har hittat en hästafarm där, ute i vildmarken, som verkar helnajs. Efter det vill jag till Kroatien. Har mailat en gård där också, så vi får se. Skulle gårdarna skita sig drar jag nog fan dit en sväng ändå för att kolla läget.

Jag hoppas att ni alla har det riktigt fonky där himma i stugorna och ser fram emot att träffa er i slutet av februari.

Fridens!

Fakie

 

Insulating with the meister

Haer inne bodde getingar stora som grasparvar!

Jesus in the woods

Mitt nya kontor. I like it.

Finns inte ett hus sa langt man kan se.

Lille mysekisen Leon

Utsikt mot Tyskland

En riktigt najs dag i Swieradow.

Schniegon kommer uppifran och inte fran sidan, som hemma.

Utsikten mot tyskland en manad senare.

En hel vanlig tisdagsmorgon.

Biały inspekterar kaminen.

Krakow

 

en stund senare

Har inte direkt haft ro att skriva något den senaste veckan. Vi har besökt vänner till familjen, gjort utflykter, druckit herbatka osv. Jag vaknar utan klocka, jag jobbar utan klocka, jag somnar utan klocka. Det är fantastiskt.

Jag har ingen direkt koll på dagar (och det behöver jag ju inte heller haha!) men vi besökte en kurort för fyra fem dagar sen. Minns inte vad den hette men det var säkert zczshwice-nånting (som EXTREMT mycket annat!). Fullt av tjucka pensionärer som vinglade runt i parkerna, nymasserade och mjuka i lederna. Jag kostade på mig en glass som inte var särskilt god. Den smakade ungefär lika trist som det leende kvinnan jag köpte den av bjöd mig på. Sjukt mysigt ställe med massa förfallna hus, bortglömda områden och gigantiska träd. Grönt överallt. Mitt i detta hittade jag ett shockrosa hus gömt bakom en stor mur.

En annan dag besökte vi "palatset" som som pågarna på tåget snackade om. Det var stort som fan och hade en fin trädgård stor som en stadspark med påfåglar, utställningar med socialistisk konst och helflummiga konstinstallationer av trä och trådar. Efter det besökte vi några vänner till familjen. Andrzej drog med oss bort till en gård i krokarna som de funderar på att köpa. De planerar att skapa en stiftelse för permakultur, med workshops inom PK och ekobyggande. Det låg precis i anslutning till 3ha björkskog som ingick i ägorna där de vill anlägga en skogsträdgård. Fick frågan om jag var intresserad av att ansluta mig men den karamellen får jag suga på ett tag till.. Hela kalaset kostar mindre än vad jag gav för mina 28kvm i Malmö..

Väl tillbaka hos vännerna lagade vi soppa och drack herbatka. Andrzej hittade en påse fullkornspasta som han på eget bevåg öste ner i soppan för att göra den lite matigare. Jag har aldrig sett en så spinkig gubbe äta så mycket som han gör! Katterna började slåss under köksbordet fem gånger under tiden vi satt där haha. Det var en grym solnedgång innan månen tittade fram. På vägen hem i bilen lyssnade vi på samma kassettband som vanligt - en mixtape med reggae som deras granne satt ihop. Han DJ:ar tydligen ofta i Norge(!) och har en förkärlek till chipljud, På kassetten har han lagt på ljud som låter exakt som en laserpistol jag hade när jag var liten.

Häromdan var jag och Andrzej ute i ett skogsparti som de äger. Vi rensade ut döda och döende träd och jag fick se en helt gigantisk gammal ek. Ett sånt träd som man bara vill sätta sig under och filosofera, med gyllengula löv ensamt på en äng. På kvällen gled vi runt på cyklar efter en traktor från 1920 och slängde upp allt virke vi samlat ihop. Vi sorterade vilka som går att använda till bygge och vilka som ska bli bränne och har sedan dess jobbat med att ordna till virket.

Igår besökte vi Maciej och Magda, hästägande vänner en bit bort. Maciej lyssnar på black metal och lär barn rida och sköta hästar. Han hade en orange Jackson som han lånat av en tjej som flyttat till LA för att fiska upp en sångkarriär. Han sa att han inte trodde det gick så bra eftersom hon knappt kan sjunga och att hon borde satsa på mjukporr istället. Haha! De bjöd på herbatka och kakor(!). Tidigare på dagen var jag och Andrzej ute på en cykeltur i landskapet. Här är sjukt fint. Lite som jag föreställer mig att skåne såg ut för femtio år sen. Lyckades göra en gammal surkärring förbannad när jag tog en bild på hennes hästar. Andrzej sa att hon alltid är förbannad, förutom när hon är i kyrkan tre gånger i veckan..

Imorgon bitti drar vi till en kvinna som vi ska hjälpa med ett byggprojekt. Jag har glömt vad orten heter men det är zchzprz-nånting igen... Fem timmar tar bilfärden sägs det så vi ska sätta igång vid åtta.

Vi stannar där till torsdag då jag och Danny drar till Krakow för att se vad Seinfeld snackade om. Två nätter på hostel och sen vidare till Wroclaw där det visade sig vara stonerkonsert samma kväll! Sungrazer och ett par andra band ska liva upp min lördagkväll. På söndag åker jag vidare till Jelenia Gora för att sen ta bussen mot Mirsk (eller någon annan ort i närheten) och möta upp familjen jag ska bo med. Jag vet inte jättemycket om de än mer än att dom ska vara superschyssta, ha getter, syssla med yoga och meditation och att de bor vid bergen mot tjeckiska gränsen. Det finns 5-6 wwoof-ställen inom två mils radie där så om det skulle visa sig vara bolony har jag flera backups. Jag har antagit uppgiften att hjälpa en redlös gammal tant där att hugga ved och hämta vatten - manssysslor som hon inte orkar med själv - i utbyte mot ett rum och en säng. Hoppas hon bakar mycket kakor.. Jag kommer spendera min vakna tid med familjen så jag får se om jag inte bara sover i deras kök eller nåt istället.

 

Den som lever får se.

"You're welcome to stay all winter"

Satt och pratade med Andrzej i köket ikväll. Han har varit runt hela europa och har vänner i ekosamhällen överallt så nu har jag en diger lista på möjliga ställen att fortsätta till. Han frågade hur länge jag tänkte stanna och jag sa att jag fortfarande inte riktigt visste. Jag funderar på att följa med Danny ner till Krakow nästa torsdag - hänga där ett par dagar och se vad södra polen har i sitt sköte. Sen förhoppningsvis vidare till några vänner till Andrzej och Monika uppe i bergen mellan Polen och Slovakien. Andrzej sa att jag var välkommen att stanna hela vintern om jag ville. Haha jag ville bara krama den söte gamle mannen! De här underbart omtänksamma människorna har större hjärtan än plånböcker och de vill bara att allt och alla ska ha det bra utan några som helst baktankar. Det märks så tydligt att de uppskattar sällskapet, man känner sig aldrig i vägen eller till besvär utan vi bara myser runt här hemma på gården, skämtar, lagar cyklar, hugger ved, äter och pratar. För kanske den första gången i mitt liv har jag en klar bild av hur jag vill ha det när jag blir gammal: Så här.

Jag tog nyss en promenad i månskenet med Kong och i natt är det fantastiskt fint ute. Dimman ligger som en tät självlysande filt över ängarna och hundarna ylar på granngårdarna. Det är fortfarande milt och skönt ute och syrsorna har stämt upp till konsert. Månen lyser starkare än vanligt och eftersom vi är flera mil från närmaste större samhälle så ser man galet mycket stjärnor. När man dessutom har en stor klase vindruvor i näven, direkt från gården, fulla med spindlar o skit kan man inte annat än le från öra till öra.

Peace brothers and sisters!

Som om inte det var nog så hittar man låtar från Colour Haze nya på tuben!!
http://www.youtube.com/watch?v=wwrbSib68E0

The duke of prunes

För den invigde är det en låt av Frank Zappa - för den oinvigde så är det numera kulören på mina tår. Blodet verkar inte förstå att det ska tillbaka upp till pumpen.. Jag har huggit en hel del ved och även där lyckades jag klabba till det. Ett felplacerat hugg och pinnen flög tillbaka och spräckte ögonbrynet. Jag har spenderat för mycket tid på kontor.. Armar och händer värker efter arbetet här och jag känner mig som en gammal tant rent fysiskt. Det dricks dessutom en jävla massa te och det snusas på tok för lite!

Vi hade gäster i lördags! Biodlande vänner till familjen kom från Warzawa så vi eldade i huset och käkade riktigt fin mat. Det bjöds även på lite kaka och paluszki! Gällande maten: Kryddorna här är annorlunda (och färre) än man är van vid men jag börjar komma att uppskatta det. Först upplevde jag det som något oraffinerat men nu är det fan the real deal. Det är så det smakar egentligen och med tanke på att maten för det mesta bara transporterats 20 meter och odlats med mängder av kärlek så klagar jag inte. Här finns fyra sorters äpplen, päron, plommon, jordgubbar, vindruvor, hallon, svarta och röda vinbär och en jäkla massa grönsaker.

En liten bit bort märks civilisationen i form av ett stort jävla grustag fyllt av vrålande lastbilar och grävarmaskiner. Det byggs vägar i närheten och de kör skytteltrafik med grus därifrån. I söndags gjorde vi ett besök där och kunde konstatera att det ser för jävligt ut men det blev en trevlig promenad som avrundades med äpple, te och snicksnack.

Idag har vi rensat nässlor och gallrat bort rötter ur marken ute i höstsolen. Det var såpass varmt att t-shirten åkte av. En liten bit land som lämnats åt ödet ska nästa år husera vitlökar. Imorgon ska vi täcka det med halm och plantera fröerna. Loco kom hoppande med en levande mus i munnen när jag och den andra woofaren diskuterade mänsklighetens framtida energibehov. Strax efter det skulle jag äta ett äpple men körde en ferdinand och satte jag mig på en geting.. Aaah, livet..!

Det är coolt att leva med människor som lever så här nära naturen och vet så mycket om hur den fungerar. De har en sån uppriktig respekt för allt levande och de har lyckats skala bort all onödig skit som konsumtionssamhället hela tiden försöker pracka på en för att det ska fortsätta fungera - inte för att människan ska må bra. De har inte mycket men de har vad de behöver. På mindre än en vecka har de lyckats få mig att bli harmonisk och lugn - trygg trots att jag är med helt okända människor långt hemifrån. Det känns som jag har känt de här människorna mycket längre än så.

Under en fattig mans rock döljer sig ofta ett rikt hjärta.

Lublin

Lublin

Lublin

Tics - den enögde banditen med världens som sin toalett.

Kong på andra sidan grustaget

Grustagssjön

Gänget + gäster

Lublin. Notera växterna inuti tornet.

Them apples...

Är nu inne på slutet av min andra dag ute på den polska vischan. På den här tiden har jag bland annat hunnit med följande:

1. Bli drängfull och stuka foten på en klubb efter ett tolvtimmarspass fullt av öl, omeletter och Fado inne i Lublin. 
2. Få min svullna fot invirad i krossad vitkål för att lindra smärta och svullnad. (det funkar!)
3. Spela obligatoriska hippietrummor runt en brasa. 
4. Lära en helskön brud med en halv kubikmeter blont krylligt hår spela smoke on the water på gitarr.
5. Äta säkert över tjugo äpplen direkt från träden. 
6. Äta traditionell polsk mat i form av ryska piroger fyllda med potatis och ost. Det lät gott på pappret men smakade mest unket.
7. Panikflytta in hundra krukor eftersom det kom ett plötsligt frostlarm för i natt.
8. Rensa tobaksfrön och dricka mintte en hel eftermiddag. (Fick lära mig att det är förbjudet att odla mint. Tydligen nån idé från EU. bastards..)
9. Bli väckt av en nysning i ansiktet från en svart enögd katt. Han e så skröplig den stackaren..

Resan gick förhållandevis bra. Jag lämnade hemmet strax före elva och var framme här strax före tio på kvällen. Bussen från flygplatsen tog en timme, sen fick jag stövla runt på centralen i Warzawa i tre timmar i väntan på tåget. Centrala Warzawa ser för jävla deppigt ut. Bara shoppingcenter, glas och wallstreetskit överallt. Träffade en riktigt skön lirare utanför som frågade om jag var musiker. Thank you gubbkeps! Vi rökte cigg o snackade om livet i polen. Hans dröm var att komma till USA och jobba där vilket han verkade tro skulle vara helt fantastiskt. 

Tåget till Lublin tog nästan tre timmar och i min kupé satt det .

Det tog cirkus tre timmar att komma från Warzawa till Lublin med snigeltåget vars toalett har tio fans facebook. Jag delade kupé med två skolpågar som gillade värmen mer än jag. Vi försökte nå någon form av konsensus gällande temperaturen men nådde inte riktigt fram. De hade precis varit inne och gjort ett ansökningsprov för en pilotutbildning. Jag visste inte riktigt hur jag skulle komma fram till gården i Przyzczowa Góra så jag rådfrågade pågarna i vagnen. De lät mig låna deras mobil för att ringa hit och checka läget, de hjälpte mig fixa kontantkort till luren, släpade med mig på bussen från tågstationen till busstationen och gick runt med mig en lång stund och försökte hitta en buss. (Varför placerar man bussarna 25 minuter bort från tågen?) Slutligen körde de mig nästan hela vägen ut till gården eftersom det var såpass sent att inga bussar längre gick. Framme på gården möts jag av en av mina fasor jag haft inför denna resan: En lägereld, trummbankande, nonsenssång och gitarrplink. Kanske kommer jag vara lite mer kumbayah mot slutet av resan men ofta känns såna grejer tyvärr rätt skitnödiga.  

Dagen därpå fick jag se hur allt såg ut i dagsljus och var positivt överraskad. Grönt överallt, schyssta odlingar, mysigt gammalt trähus (stugstyle utan gips på väggarna), två halmbalshus, en stor lada, utedass och utedusch, en hund (Kong) och två katter (Tics och Loco). Tics är så gammal att han är gråhårig. Han saknar ett öga, är krumm som en gubbe som inte förstår hur man justerar rollatorn och långsam som en snigel. Han går dessutom in i saker hela tiden eftersom han inte ser ordentligt. Loco är bara loco och Kong en fridfull och glad schäfer.

Gårdagen spenderades i Lublin på klassiskt polskt manér. Öl, mat, musik öl och dans. Två lirare skulle sticka så vi åkte in o firade iväg dom. Lublin är skitigt och nergånget på helt rätt sätt. Helskön stad med schysst uteliv. Vi besökte en klubb med gamla busstolar till soffor, lyssnade på en portugis som sjöng Fado med en ängels röst. Sen gled vi vidare till en jamsession. Det bjöds på live hiphop jam, G-funk o polsk rap. Det var där jag stukade foten.

Så idag har folk sovit bort bakfyllan, väntat ut det efterlängtade regnet och chillat runt i huset. Foten var helt fucked när jag vaknade imorse - den såg mer ut som en blobb med fem naglar på. Vi körde sauerkrautkompress, gick ut och samlade in frökapslar från tobaksplantorna ute i odlingen. Följande timmar spenderades med foten i vädret, drickandes te i köket och rensandes fröer. Efter middagen gick vi ut och samlade in alla frostkänsliga växter som stod ute eftersom vi rätt sent hörde att det varnades för höstens första frost i natt. De flesta flyttade in till en engelsman som bor i ett av halmbalshusen. Nä nu ska jag hålla käften och sova. håll tillgodo med lite mobilbilder från igår.

Farstun

Ängeln från Lissabon

A wild and crazy guy wearing my hat

"Hej. Jag är tjänstledig och åter på kontoret Mars 2013."

And so it begins...