Them apples...

Är nu inne på slutet av min andra dag ute på den polska vischan. På den här tiden har jag bland annat hunnit med följande:

1. Bli drängfull och stuka foten på en klubb efter ett tolvtimmarspass fullt av öl, omeletter och Fado inne i Lublin. 
2. Få min svullna fot invirad i krossad vitkål för att lindra smärta och svullnad. (det funkar!)
3. Spela obligatoriska hippietrummor runt en brasa. 
4. Lära en helskön brud med en halv kubikmeter blont krylligt hår spela smoke on the water på gitarr.
5. Äta säkert över tjugo äpplen direkt från träden. 
6. Äta traditionell polsk mat i form av ryska piroger fyllda med potatis och ost. Det lät gott på pappret men smakade mest unket.
7. Panikflytta in hundra krukor eftersom det kom ett plötsligt frostlarm för i natt.
8. Rensa tobaksfrön och dricka mintte en hel eftermiddag. (Fick lära mig att det är förbjudet att odla mint. Tydligen nån idé från EU. bastards..)
9. Bli väckt av en nysning i ansiktet från en svart enögd katt. Han e så skröplig den stackaren..

Resan gick förhållandevis bra. Jag lämnade hemmet strax före elva och var framme här strax före tio på kvällen. Bussen från flygplatsen tog en timme, sen fick jag stövla runt på centralen i Warzawa i tre timmar i väntan på tåget. Centrala Warzawa ser för jävla deppigt ut. Bara shoppingcenter, glas och wallstreetskit överallt. Träffade en riktigt skön lirare utanför som frågade om jag var musiker. Thank you gubbkeps! Vi rökte cigg o snackade om livet i polen. Hans dröm var att komma till USA och jobba där vilket han verkade tro skulle vara helt fantastiskt. 

Tåget till Lublin tog nästan tre timmar och i min kupé satt det .

Det tog cirkus tre timmar att komma från Warzawa till Lublin med snigeltåget vars toalett har tio fans facebook. Jag delade kupé med två skolpågar som gillade värmen mer än jag. Vi försökte nå någon form av konsensus gällande temperaturen men nådde inte riktigt fram. De hade precis varit inne och gjort ett ansökningsprov för en pilotutbildning. Jag visste inte riktigt hur jag skulle komma fram till gården i Przyzczowa Góra så jag rådfrågade pågarna i vagnen. De lät mig låna deras mobil för att ringa hit och checka läget, de hjälpte mig fixa kontantkort till luren, släpade med mig på bussen från tågstationen till busstationen och gick runt med mig en lång stund och försökte hitta en buss. (Varför placerar man bussarna 25 minuter bort från tågen?) Slutligen körde de mig nästan hela vägen ut till gården eftersom det var såpass sent att inga bussar längre gick. Framme på gården möts jag av en av mina fasor jag haft inför denna resan: En lägereld, trummbankande, nonsenssång och gitarrplink. Kanske kommer jag vara lite mer kumbayah mot slutet av resan men ofta känns såna grejer tyvärr rätt skitnödiga.  

Dagen därpå fick jag se hur allt såg ut i dagsljus och var positivt överraskad. Grönt överallt, schyssta odlingar, mysigt gammalt trähus (stugstyle utan gips på väggarna), två halmbalshus, en stor lada, utedass och utedusch, en hund (Kong) och två katter (Tics och Loco). Tics är så gammal att han är gråhårig. Han saknar ett öga, är krumm som en gubbe som inte förstår hur man justerar rollatorn och långsam som en snigel. Han går dessutom in i saker hela tiden eftersom han inte ser ordentligt. Loco är bara loco och Kong en fridfull och glad schäfer.

Gårdagen spenderades i Lublin på klassiskt polskt manér. Öl, mat, musik öl och dans. Två lirare skulle sticka så vi åkte in o firade iväg dom. Lublin är skitigt och nergånget på helt rätt sätt. Helskön stad med schysst uteliv. Vi besökte en klubb med gamla busstolar till soffor, lyssnade på en portugis som sjöng Fado med en ängels röst. Sen gled vi vidare till en jamsession. Det bjöds på live hiphop jam, G-funk o polsk rap. Det var där jag stukade foten.

Så idag har folk sovit bort bakfyllan, väntat ut det efterlängtade regnet och chillat runt i huset. Foten var helt fucked när jag vaknade imorse - den såg mer ut som en blobb med fem naglar på. Vi körde sauerkrautkompress, gick ut och samlade in frökapslar från tobaksplantorna ute i odlingen. Följande timmar spenderades med foten i vädret, drickandes te i köket och rensandes fröer. Efter middagen gick vi ut och samlade in alla frostkänsliga växter som stod ute eftersom vi rätt sent hörde att det varnades för höstens första frost i natt. De flesta flyttade in till en engelsman som bor i ett av halmbalshusen. Nä nu ska jag hålla käften och sova. håll tillgodo med lite mobilbilder från igår.

Farstun

Ängeln från Lissabon

A wild and crazy guy wearing my hat