Mambo Italiano!

Hello lads and ladyroonies!

Italien! Toscana! In the mjauntains!

Jag lämnade Ljubljana igår morse runt halv sju, tog en snabbtur till Villach i Österrike, buss ner till Venedig, high-tech-tåg till Bologna (med sjukt obekväma stolar! Sitting like a sack o' taters.) och sen vidare till San Mommé där jag är nu. Det var ett par major fuckups along the way, but i made it. Allt flöt på ända tills jag kom till Bologna. Jag ville fixa ett kontantkort för att kunna ringa stället jag skulle till. Jag glömde dänga iväg mailet med tiden när jag skulle komma, så ingen visste riktigt, inte ens jag själv.. Men i Italien måste man regga kontantkortet på sig själv (that's how they get ya!) så jag var tvungen att lorva iväg och försöka hitta en mobiloperatörsaffär. De drog kopior på mitt pass och det hela var jävligt klyddigt. Sen skulle det ta runt en timme innan jag kunde använda kortet (funkar fortfarande inte) så jag försökte få folk att hjälpa mig med det på tåget men utan framgång. Självklart var allt på italienska så jag fattade nada.

På stationen i Bologna skulle mitt tåg gå från spår fem. Men spår fem existerade inte. Jag hade fyra minuter på mig innan sista tåget gick och kom fram till spår fyra men sen blev det spår sex! What in the wooorld?! Frågade runt som en tok och alla sa att det borde vara mellan fyra och sex – men icke! Spår fem var ett tvåhundra meter längre bort! Hwat?! Italienarnas modell är att rätt mycket är underförstått eller inte behöver förklaras.. Jag hann precis få in foten i dörren innan fanskapet skulle rulla iväg. Tåget var gammalt så jag bad en stilla bön att jag skulle få behålla benet. Det fick jag, men tågmästaren innanför dörren var inte direkt eld o lågor...

Återigen typ 25 grader varmt på tåget och efter min slutspurt med två ryggsäckar och ett par långkalsonger svettades jag som en påpälsad gris. Ett tågbyte och 90 minuter senare var jag fram i San Mommé. Men jag hade ingen aning om de visste att jag skulle dyka upp och hade ingen chans att ringa heller. Dra mig på en vagn om inte en tjej står där med en gigantisk hund och frågar om jag heter Fredrik! Hah! In your face, lady luck! Vi knallade upp till huset som ligger i utkanten av en by med cirkus 150 invånare. Gled in på baren i byn, il gufo, köpte en monstruös flaska vin på 1,5 liter och kasade bort till huset. Översoft ställe som för tillfället huserar två italienare, en polack, två chilenska couchsurfare och en svenska. Det känns helt bisarrt att prata svenska. Hjärnan är fortfarande inställd på engelska för dialog och polska för svordomar.

Idag har jag suttit på terassen i solen(!), druckit kaffe och tittat på bergen. Det är fortfarande lite snö kvar på topparna men det är runt 5-7 grader ute. Just det, en riktigt hemsk grej hände i Slovenien på bussen till Bled. Jag glömde min myssa. Min kära ryska björnjägarmyssa. På busstationen i Ljubljana frågade jag i informationen om de hittat nåt på bussen mellan Ljubljana och Bled. Han drog snabbt ut en låda som det skramlade som fan om, vrålblängde ner i den i en sekund och sa "-no!". End communication. Med gråten i halsen gick jag genom ett regntungt Ljubljana till ett kafé och dränkte mina sorger med en bit tårta och en stadig. Staden är nog riktigt mysig på sommaren men en regning söndag i Januari är det inte riktigt lika underhållande.



Nåväl, gubben mår bra o spinner som en katt!
Toodles!


Blubbljana: